lördag 28 februari 2009

Candide

Voltaires bok Candide (1759) är en kritisk beskrivning av 1600-filosofen Leibniz positiva omdöme om världen om att vi lever i den bästa av världar. Krig, terror, lemlästning och många års irrfärder under miserabla förhållanden ändas slutligen i Konstaniopel med att Candide återfinner sin älskade Kunigunda.

Boken avslutas med att Pangloss, en av Candides föjleslagare, säger:

Allt har ett sammanhang i denna den bästa av alla tänkbara världar. Ty om ni icke för er kärlek till fröken Kunigunda blivit utjagad ur ett skönt slott medelst kraftiga sparkar i er bak, om ni inte hade råkat ut för inkvisitionen, om ni inte till fots hade släpat er genom Amerika, om ni icke hade ränt er sabel tvärs genom baronen, om ni icke hade förlorat alla era baggar från det härliga Eldorado, så skulle ni inte sitta här och äta syltad cederbark och pistascher. - Det är väl talat, svarade Candide, men låt oss nu odla vår trädgård.

fredag 27 februari 2009

Marcel Proust

Marcel Proust (1871-1922) och hans 3500-sidiga "På spaning efter den tid som flytt" utspelas under ett fyrtiotal år vid sekelskiftet år 1900. Berättaren går till sängs och minns. Minnena träder fram mitt mellan dröm och vakenhet "detta Guermantes var som ett romanlandskap, ett fantasiland som jag hade svårt att föreställa mig och just därför längtade att få upptäcka, en trakt infattad mitt i verkliga fält och vägar" ... (del III Kring Guermantes).

I romanverket skildras den gamla goda aristokrattidens bortdöende och övergången till den framväxande bourgeoisins ankomst. Med de intryck berättaren tar emot och de känslor som väcks samlar författaren med ord samman material som blir till en praktfull byggnad och kathedral.
Romanverket är bra läsning för den som söker ett gränsöverskridande språk och som längtar efter ett språk att på nytt bygga vidare på. Via Prousts På spaning ... hittar vi hem till vår europeiska kulturs rötter. (läste sista raderna i del 7/7 i början av maj 09).

Fauré är en samtida romantisk kompositör till Proust. Faurés musik har också blivit filmmusik, bl.a. i filmen "Babe - den söta lilla grisen" med verket "Cantique de Jean Racine".

Racine levde under 1600-talets och barockens (rörelse och motreformation) tidevarv. Han var en tragedidramatiker och skrev bl.a. pjäsen Andromake vars ingredienser hämtades från den grekiska sagovärlden. Racine företrädde franskklassisismen vars typiska element var "tiden, rummet och handlingens enhet". Problemställningarna var allmängiltiga. Viktigare än individen var typen.

Inom måleriet var Claude Monét (1840-1926) en samtida till Proust.

På pocketupplagans bokomslag kan man se verk av Vittore Carpaccio (1465-1525), Georges Clairins (1843-1919), Hubert Robert (1733-1808), Vermeer (1632-1675), Giotto (1266-1336) och Pieter de Hooch (1629-1684).

Robert Musil är en annan romanförfattare som i storhet inte står Marcel Proust efter, och vars litterära verk "Mannen utan egenskaper" även det utspelas i slutändan av en lång och glansfull europeisk fredstid.

Annan litteratur med anknytning till M Proust:

I boken Spår av Proust, 1983, Claes Hylinger, Harald Lyth, får jag veta
att Prousts barndomstrakter, som i romanen heter Combray, låg i Illiers och att en av förbilderna till Balbec heter Cabourg som ligger vid atlantkusten.

Robert Musil

Läste för en tid sedan Robert Musils bok "Mannen utan egenskaper" utgiven i början av 30-talet och som utspelar sig år 1913-1914. Boken fungerar bra som en kommentar till vår egen tid och innehåller även en hel del intressant bildspråk:
"Moosbrügger stod liksom med benen på två isflak och försökte hålla dessa samman i det han förnuftigt bemödade sig att undvika allt som kunde förvirra honom". ...

Nationalismen var på den tiden redan nära sin blodiga blomning, men det visste ingen om, ty trots att så kort tid återstod innan den skulle stå i sitt fulla flor såg den ännu inte förfärlig utan ännu bara löjlig ut.

torsdag 26 februari 2009

Gud och jag

De frågor jag har om Gud leder osökt över till motsvarande frågor om mig själv och de frågor jag har om mig själv leder lika osökt över till motsvarande frågor om Gud.