.JPG)
Åt den som segrar skall jag ge morgonstjärnan!
(Johannes uppenbarelse)
Planeten Venus - liten men ändå så stor. Guds kärlek! Ett litet barn! En vän!
Grattis och en önskan om himmelsk välsignelse till Eva Lindblom som nyligen blivit klar med sin socionomutbildning och även blivit vigd till diakon!
Förde idag ett samtal om det språk som berättar om oss.
Vad är det för ett språk och vilka berättelser är det som står till buds för mig och min nuvarande livssituation?
Språket som jag erbjuds handlar mycket om att ta nya tag, börja om, förnya, göra uppbrott, förändra, ha ett ungt sinne, ha en ung kropp, vara ungdomlig, stå emot sjukdomen, åldrandet etc.
I min nuvarande livssituation med barn som håller på att växa ur huset skulle jag vilja se ett språk som talar om familjen med ett språk där familjen inte behöver vara ny på nytt utan familjen mer skulle vara, förslagsvis, mer som ett kontinuum och en kommunitet, goda berättelser som talar om familjen som med sina erfarenheter kan fortsätta där man redan är och kanske lyfta in andra i gemenskapen eller om man så vill lyfta ut oss i en gemenskap som är större än det enskilda och eget privata. Det behöver inte nödvändigtvis handla om nya former av samliv utan mer om ett språk som benämner det vi, var och en, redan gör, att det vi redan gör, att det är något gott och har första och högsta prioritet.
Det saknas liksom goda historier som berättar om fortsättningen. Vi kommer till förälskelsen och de första amorteringarna. Sen tar det typ emot. Vad gör man sen? Jo, man börjar om, tar nya tag .... Men det goda livet efter förälskelsen! Finns det ett kontinuum av gott samliv efter förälskelsen? Var finns berättelserna om individen i familjen, kommuniteten och kollektivet? Hur ser familjen som kommunitet ut och hur fungerar individen i familjen som kommunitet ut? Hur ser t. ex. bostäderna ut?
Ett tema att organisera familjen under skulle kunna vara: Familjen som subkultur. Familjen en plats inte bara för vila och mat utan familjen en plats för i första hand egna val. Familjen behöver väggar, tjocka, tunna eller transparenta, som visar vad som är utanför och vad som är innanför och ett sätt för samtal mellan det som är innanför och det som är utanför. Att vara familj kan vara på olika sätt. Den kan vara fast boende med ett fysiskt hus som centrum eller nomadiserande utan hus. Det finns något som gör att familjen uppfattar sig som en enhet som skiljer ut sig från det som inte är den egna familjen. Jag tänker på flyttfågelsträcket eller cyklisterna som rör sig i den egna lagklungan med delat ledarskap.
Några bekanta stod en förmiddag utomhus på en trappa. En av dessa, Lena, beklagade sig över att hon inte riktigt orkade ta hand om sin åldrande mamma. Mamman var alltför frisk att vara på åldringshem men samtidigt alltför dålig att vara hemma. Så vad ska jag göra, sade hon.
Vill du ta emot, reikki, sade en annan dam, Pia, i samma sällskap?
Ja, varför inte, sade Lena.
Med en reikkirituell formel i den treenige gudens namn pekade Pia på en fågelsvärm uppe i skyn och sade att fåglarna nu förde till Lenas mamma.
Dagen gick och det blev kväll. Duggregnet hängde i luften. Under kvällen tog Lena en promenad. Det bar sig inte bättre än att hon halkade i det våta gräset. Hon fick ont och kunde inte gå och fick hjälp med att föras till sjukhus för undersökning. Det visade sig att hon brutit sönder något i foten och behövde få den gipsad och fixerad för läkning under några månaders tid. Därmed kunde Pia inte heller ta hand om sin mamma.
Det händer emellanåt, inte alltför sällan, när jag är ute och springer att tiden inte existerar. Det är som att bege sig ut på en lång resa, en dörr öppnas, och så stiger jag in i en annan värld. Två timmar med spring blir till ett flöde. Det händer ibland att både tid och utomsinnlig upplevelse bara liksom försvinner. Vissa sträckor, som ibland t o m kan vara tröttsamma, är helt enkelt bara borta ur medvetandet.
För en tid sedan var jag ute och sprang min joggingrunda. På en plats var det en blå färg och för några korta ögonblick mådde jag så bra att jag upplevde mig springa in i och att jag för en stund var i och kände att jag var omsluten av den blå färgen ungefär på samma sätt som man är omsluten av luften man andas. Kanske lite som drömmen om att dansa i regnbågen.
Innerst inne i människan finns en Gud som längtar efter kontakt. Vår sårbarhet gör att vi skyddar denna Gud med flera lager av björnfällar.
Ungefär så skriver Karin Noelius med hänvisning till Johannes av Korset.
Vi kan träna oss i att hitta denne Gud som vi alltid har med oss. Vi kan ta en björnfäll i taget och känna efter hur det känns för att sedan ta bort ytterligare en päls ....
En far ger en kniv åt sin 16-årige son. Han säger: Ut och försvara dig!
Fadern ber med denna knivöverlåtelse sin son att bära sin egen skuld.
Sonen orkar inte. En kort tid därefter dödar sonen en man med den kniv han fått av sin far.
Frågor: Hur härbergerar var och en sin egen skuld och vad gör vi med den skuld som vi bär åt andra och var gör vi av den skuld vi sedan inte längre vill eller orkar bära? Har namnet Jesus någon relevans i det här sammanhanget? Ja, det har det, men hur fungerar skulden i mellanmänskliga relationer.
Semestern lider mot sitt slut. Skulle bara byta från buss till flyg. Snart hemma. Uppsluppen glädje, minnen, måste få berätta - å så är olyckan där! Nio personer från Finland förolyckas i en bussolycka i Malaga. Mitt i livet! Helt utan mening! Ledsnad! Tomhet! Förtvivlan! .... Vi tänder hjälplöst ett ljus.
Gud, får jag komma i din famn?
Den 10 maj öppnas Socialmissionens loppis och dagverksamhet i Godby (I samma hus som Skomakarn och Godby blommor). Efter flera års funderingar och sökande efter en lämplig lokal för verksamheten har vi nu äntligen funnit en sådan mitt i smeten i Godby. Ramona Gällros går till en början in som verksamhetsledare.
De s.k. tiggarna i Mhmn är ett nytt fenomen som det är svårt att ha en tydlig åsikt om. Men klart är att barn som lider ska ha hjälp och i vårt klimat ska alla som fryser få hjälp med värmande kläder, mat och en varm säng att sova i. På Åland finns ett klädöverskott!
Idag hörde jag ngn på radio ta till Gud istället för hin håle som kraftuttryck och yttersta instans. De e kul å leva men livet e inte bara en kul grej. Går de dåligt ida så gör vi de bättre i morn. Det blir liksom inte en andra gång. Det kristna korset och uppståndelsen bjuder på en berättelse att vila i med både ande, själ å kropp och som famnar mig framifrån. De finns kraft i Jesus namn.
Läser en bok som är värd all den uppmärksamhet den kan få: "Fem knivar hade Andrej Krapl" av Hannele Mikaela Taivassalao som kommer aqtt medverka på Litteraturdagarna i Mariehamn. Boken bildar en intressant spänning mellan författare, text och läsare där författaren reflekterar över vad det är att skapa en människa och att tycka om sin skapelse och var sitter sedan moralen och könet? På baksidestexten står det att boken är en neoskräckromantisk utvecklingsroman. Det är väl det där med skräck jag inte riktigt förstår. Jag befinner mig någonstans i mitten av boken och har ännu inte upplevt något jag skulle vilja kalla för skräck, men kanske någon av romanfigurerna har gjort det. Jag är imponerad av skrivsättet.
En liten predikan:
Jesus berättar en liknelse om senapsfröet som växer upp och blir ett stort träd i vilket fåglarna kan bygga sina bon.
Vi kan se på våra kroppar som åkern som det har lagts ett heligt frö i. I kroppen gror fröet, växer upp och blir till ett jättestort träd. Den heliga grodden får himmelsk kraft att ge rum och trygghet åt andra och bli till ett himmelskt hem för många.
Hört på byn: Värm ett stekjärn. Ta rikligt med smör och låt vattnet i smöret steka bort (det slutar bubbla). Lägg i köttbitarna (ca 3 cm tjocka). Låt steka medan du lugnt och i maklig takt läser ditt Fader vår. När du är färdig med det så vänder du på köttbitarna och läser välsignelsen lugnt och tydligt. När det är färdigt så är köttbitarna också färdiga att servera.
Fastlagssöndagen blir en brytsöndag mellan den kungakrönte och den törnekrönte Kristus.
När prakt och prål hängs som en negligé framför världen ställs den lidande Kristus obekvämt där framför. Ljusets brytpunkt ändras och världen blir synlig genom törnekronan.
Py Bäckmans låt "Stad i ljus" som Thommy Körberg sjöng i eurovisionsschlagerfestivalen -88 blir alltmer önskad vid bl.a. begravningsgudstjänster (Finns på You tube). Texten är fin och motsvarar den känsla som många bär på och som sammanfaller med bibelns Johannes uppenbarelse: nya himlar och en ny jord m fl texter.
Jona är en av de personligheter i bibeln som jag känner stor samhörighet med. Under min studietid kopplade jag samman en av G Frödings dikter med Jona och fick på så sätt min egen lilla trosbekännelse:
"Jag är en fattig munk (student) ifrån Skara som dyrkar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra".
Jona var en glad liten en. Valen kunde ju svälja honom! Han var som ett trotsigt tonårsbarn; trosviss, envis och lydig om vartannat. Han var vankelmodig, självupptagen och småaktig. Han tyckte synd om sig själv och trodde på en Gud vars synfält var större än Jonas egen navel och hans Gud var en Gud som det gick att prata med.
Ruts man var död. Hon fortsatte att leva tillsammans med sin svärmor. Ett nytt äktenskap arrangerades för henne med Boas. Avtalet befästes med ett skobyte. Sagan om Askungen är ett annat exempel på hur ett äktenskap befästs med en skoöverlåtelse när prinsen finner den kvinna som skon passar till.
Igår var jag i Sthlm och tittade på filmen "Arn - tempelriddaren".
Arn och Cecilia i filmen "Arn - tempelriddaren" har, tycker jag, paralleller till den bibliska och kristna föreställningsvärlden. Cecilia var söt. Hon liknade Maria Magdalena så som jag tänker mig henne.
Filmen skulle också kunna heta "Jesus - Guds utvalde " (Messias)och fungera bra som sådan. Där finns de eviga om frågorna om identitet, (vem är jag?), gudomligt och mänskligt, rent och smutsigt, makt och kärlek, skuld och oskuld, man och kvinna, liv och död, sanning och lögn, ensamhet och gemenskap, hälsa och sjukdom, vackert och fult, närhet och frånvaro, tillgivenhet - kyla, om det finns en gud, vilken gud? etc. etc.
Filmen är värd att se!
Jag hoppas nämligen att ni tack vare era böner skall få glädjen at se mig. (Filemonbrevet v 22)
Bibeln har två pärmblad. Livet börjar, liksom bibeln, med att allt är gott. I den kristna församlingen avslutas livet, liksom på bibelns sista rad, med att att vi önskas Guds nåd.
Däremellan lever vi våra liv, liksom i det i bibeln finns många sådana, inte alltid som Guds bästa barn. Men vi får vara med i alla fall. Vi är, liksom det bibliska persongalleriet, omslutna av de båda pärmbladen Guds godhet och nåd.
Jakobs brunn - en plats för upprättelse och ett möte med sig själv.
När Messias kommer ska han låta oss veta allt, säger hon där vid brunnen utanför Sykar. Jesus kommer in i en människas liv och berättar för henne hur hon har det och hon accepterar berättelsen som sann.
Jesus bjuder på ett språk i vilket hon känner igen sig själv som äkta och sann.
I förlängningen erbjuds det här språket åt oss alla - ett språk i vilket vi möter oss själva - våra liv får namn som vi själva känner igen som sant och äkta.
Var finns kvinnorna i bibeln? Johanna, Maria och Susanna var tre av flera kvinnor som tillsammans med de tolv männen följde Jesus. Det var samma kvinnor som var de första människorna som förkunnade att Jesus var uppstånden. Men eftersom bibelns värld liksom världen i övrigt i stort sett t olkas av män så blir det männens språk som bestämmer hur världen ser ut. Hur ser världen ut om man läser mellan bokstäverna och raderna? Bibelns förståelse av livet kan bli till ett uppdrag. Hur ska jag och min värld få plats?Kanske min plats är mellan orden och raderna. Uppdraget kan också vara att komma till tals med dem som länge varit tysta. Vad händer och vad säger de och vad har vi att säga varandra, om jag slår följe med dem - Johanna, Maria och Susanna!
Petrus utsågs av Jesus till ledare. Men för att bli en bra ledare måste han lära sig hur människor är och det lärde han sig genom att lära känna sig själv.
Petrus lovade runt och höll tunt. Han var snål. Han somnade på jobb och han tyckte synd om sig själv. Av Jesus blev han kallad både klippan och Satan. Han fick lära sig att samtidigt leva med både högt och lågt, möjligheter och tillkortakommanden, inom sig. Sådan var han, mannen som skulle leda kyrkan.
Det kan alltid vara på ett annat sätt.
De vise männen tog en annan väg hem till sitt land när de fick höra om Herodes planer på att försöka ta livet av Jesusbarnet.
- Jag har aldrig någon tur.
- Men ni har ju hittat varann.
Himmelriket är likt en skatt som ligger gömd i en åker. Någon finner den, blir glad, och säljer allt han äger för att köpa åkern.
Människor som lever i fångenskap längtar efter frihet och människor som lever i frihet längtar efter ordning. Det uttrycks i israeleiternas uttågsberättelse i bibeln. Väl ute i öknen har de friheten men saknar den ordning som de hade i Egypten. Väl ute i öknen tvingas de ordna upp sina relationer i ett nytt regelsystem, bl.a. i det som vi känner som tio Guds bud. I buden kan vi se vilka slags relationer som var så infekterade att de behövde en särskild lagparagraf. Omsorg om de äldre var ingen självklarhet medan barnomsorgen däremot tycks ha varit välorganiserad.En regel som tillförsäkrade barnen deras rätt till heder, integritet och ett gott liv fanns det inte behov av där ute i öknen eftersom det var en självklarhet. Även om vi gör vårt bästa för att ge barnen ett värdigt liv så saknas en sådan regel ibland buden. Hedersbudet för barnen skulle kunna vara det elfte budet.
En vingårdsägare besöker sin trädgård. Han får syn på ett uttorkat träd och säger åt trädgårdsmästaren att hugga ner och bränna upp det. Trädgårdsmästaren ber för trädet. Han ber vingårdsägaren vända om och låta trädet stå kvar ännu ett år. Under tiden, säger han, skall han sköta om trädet och ge det särskild uppmärksamhet. Har ingenting hänt med trädet när vingårdsägaren nästa gång, om ett år, återvänder till sin vingård är de överens om att låta hugga ner trädet.
Åt den som segrar skall jag ge den vita stenen och namnet på den känner bara den åt vilken jag ger den.
Ungefär så står det att läsa i Johannes uppenbarelse-bok (kapitel 2) i bibeln.
Man kan säga att vi alla har fått en hemlighet att bära på, ja, att vi själva är den hemligheten, t o m för oss själva. Att finna namnet på den stenen är detsamma som att hitta hem, hitta hem till den trygga platsen i sig själv. Namnet finner jag när jag i mig själv möter mig själv som hemmet och tryggheten. Då blir det alldeles uppenbart vilket namnet är. Det kan också läsas som att den vita stenen står för himlen och jag vet att jag vid ankomsten till himlen möter mig själv med namnet på den vita stenen och att jag har fått komma hem och bli den jag verkligen är.
När det mesta är gjort sätter sig Gud ner och lyssnar roat när människorna kommer fram och ge namn åt allt för att sedan låta allt kallas så som människorna sagt.
..... I en dröm blev de tillsagda att ta en annan väg hem till sitt land.
Ja, det kan alltid vara på ett annat sätt. Några kungar fick komma in i stallet och ge barnet sin hyllning medan en annan kung, som också sade sig vilja ge barnet sin hyllning, inte fick komma in. Hur vet man när det någon säger är sant? Nä, det kan man inte veta. Men i den värld som bibelns berättelser rör sig så verkar språket vara väldigt korrumperat. Man kan aldrig vara säker på att språket betyder det som sägs. Det sanna och äkta uttrycks i istället i drömmarna och i änglarnas tilltal. Sanningen i krubban är att barnet under alla omständigherter skall skyddas. Hela kosmos fokuserar på barnet i krubban.
När man i krubberättelsen läser av vad som är sant är det med fokus på barnet i krubban, omkring dig och i dig. Berättelsen fokuserar på barnet. Det finns ett ljus därinne och när det ljuset får kontakt med ett annat ljus sker ett möte mellan de två.
Jag tackar Gud var gång jag tänker på er ..... skriver Paulus i ett brev till församlingen i Filippi.
Bileam, han med den talande åsnan, kunde både förbanna och välsigna. Han fick av en kung i uppdrag att förbanna fienden. På vägen dit vägrade åsnan som han satt på att gå vidare. Till slut blev Bielam så arg att han slog åsnan.
Då vände sig åsnan om och sa till Bileam: Vad har jag gjort dig?
Bileam svarar: du gör mig till åtlöje ....
Bileam blev då varse en ängel som istället gav Bileam uppdraget att välsigna.
Bileam svarar sedan sin första uppdragsgivare: Välsigna är mitt uppdrag, Guds välsignelse kan jag inte häva ..... Jag ser honom - men inte nu, jag skådar honom - men inte nära. En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs ur Israel. (4 Mosebok 22-24)
Även om det i första hand förstås är Trettondag jul med krubba, jul och stjärntydarnas och stjärnans söndag så är denna Bileam är kär vän till mig. Han har förstås profetians gåva och jag gillar hans rättframma naivitet och undrar lite över hur denna med flera liknande berättelser har hamnat i en bok som kommit att utgöra den kristna världens heliga skrifter.
Abraham och Sara kan inte få barn tillsammans. Sara uppmanar Abraham att försöka få ett barn tillsammans med Hagar. Och så går det. Sara blir avundsjuk och kör ut Hagar och barnet Ismael ut i öknen. Med sig får de lite bröd och vatten som snart tar slut. Barnet skriker och Hagar blir trött. Hon orkar inte höra barnets skrik och kastar ssitt barn bakom en buske. Hagar sätter sig uppgiven och tröstlös en bit därifrån. Hon orkar inte höra barnets skrik och hon förmår inte gå därifrån. Då hör hon en röst från himlen: Hagar, Hagar, jag har hört ditt barns skrik. Vem är du, varifrån kommer du och vart är du på väg? Hon svarar att hon är på flykt undan sin matmor. Ängeln säger till henne att återvända hem igen!
Man skulle med den här berättelsen kunna säga att Gud hör det lilla barnet som ber för sig och sin mammas överlevnad. Berättelsen säger oss att omvändelse är att vända om till moder jord och den värld som jorden är en del av, återvända till det skafferi som jorden utgör och leva där under de villkor som denna värld ger.
Det kunde övervägas om inte alla som vill leva tillsammans skulle kunna få en officiell bekräftelse på sin vilja som skulle ge arvsrätt och äktenskapsliknande status. Denna status skulle kunna erhållas av t. ex. syskon och andra. Fokus skulle då flyttas från sexualitet till ekonomi. Samhälleliga institutioner som banker, arkitekter, småhusfabrikanter, bostadsförmedlare och försäljare skulle få ett större ansvar vilket skulle ge en bättre anpassad bostadskultur. Kyrkans uppgift skulle då bli tydligare som en instans som skulle ge stöd och uppmuntran samt skapa goda förutsättningar för barnen uppväxt. Ansvar och intresse för samlivets innehåll skulle därmed glida över från samhälle till individ.
Livet börjar med en berättelse:
I begynnelsen skapade Gud .... Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en .... Han är inte här, han är uppstånden ..... Alla fylldes av helig ande och började tala .....
