Familjen

Förde idag ett samtal om det språk som berättar om oss.
Vad är det för ett språk och vilka berättelser är det som står till buds för mig och min nuvarande livssituation?
Språket som jag erbjuds handlar mycket om att ta nya tag, börja om, förnya, göra uppbrott, förändra, ha ett ungt sinne, ha en ung kropp, vara ungdomlig, stå emot sjukdomen, åldrandet etc.
I min nuvarande livssituation med barn som håller på att växa ur huset skulle jag vilja se ett språk som talar om familjen med ett språk där familjen inte behöver vara ny på nytt utan familjen mer skulle vara, förslagsvis, mer som ett kontinuum och en kommunitet, goda berättelser som talar om familjen som med sina erfarenheter kan fortsätta där man redan är och kanske lyfta in andra i gemenskapen eller om man så vill lyfta ut oss i en gemenskap som är större än det enskilda och eget privata. Det behöver inte nödvändigtvis handla om nya former av samliv utan mer om ett språk som benämner det vi, var och en, redan gör, att det vi redan gör, att det är något gott och har första och högsta prioritet.
Det saknas liksom goda historier som berättar om fortsättningen. Vi kommer till förälskelsen och de första amorteringarna. Sen tar det typ emot. Vad gör man sen? Jo, man börjar om, tar nya tag .... Men det goda livet efter förälskelsen! Finns det ett kontinuum av gott samliv efter förälskelsen? Var finns berättelserna om individen i familjen, kommuniteten och kollektivet? Hur ser familjen som kommunitet ut och hur fungerar individen i familjen som kommunitet ut? Hur ser t. ex. bostäderna ut?
Ett tema att organisera familjen under skulle kunna vara: Familjen som subkultur. Familjen en plats inte bara för vila och mat utan familjen en plats för i första hand egna val. Familjen behöver väggar, tjocka, tunna eller transparenta, som visar vad som är utanför och vad som är innanför och ett sätt för samtal mellan det som är innanför och det som är utanför. Att vara familj kan vara på olika sätt. Den kan vara fast boende med ett fysiskt hus som centrum eller nomadiserande utan hus. Det finns något som gör att familjen uppfattar sig som en enhet som skiljer ut sig från det som inte är den egna familjen. Jag tänker på flyttfågelsträcket eller cyklisterna som rör sig i den egna lagklungan med delat ledarskap.