Varför cyklar jag?

Cyklade triangeln Åbo-Tammerfors-Helsingfors- Åbo senaste helg. Finsk vägstandard är god om än lite tråkiga omgivningar. Cykelvägarna är fruktansvårt urdåliga. Skog skog och sly och åter sly och en och annan vacker liten sjö med näckrosor har jag sett. Jag har sett en död räv, en död grävling ,en död ekorre, en död skata och en hare plus några välkomnande bensinstationer och några trevliga trevliga kaféer.

Men om detta nu var hela min upplevelse, varför cyklar jag då ?
Jo, jag cyklar av det enkla skälet att jag blir glad av att cykla. Hela min kropp blir glad. I varenda muskel kännas glädjen.

Att anstränga musklerna är en upplevelse som sker ute i kroppen och som åstadkommer att benen trampar pedalen ytterligare ett halvvarv på nytt och på nytt och på nytt i såväl sol som blåst och regn. Det här fenomenet tror jag gäller många anadra muskesysselsättningar, t. ex. skogshuggning, gräsklippning, vävning, klädtvätt (handtvätt), golvskurning, köra en skottkärra, svampplockning, gym och andra idrotter etc, etc.

Paul Ricoeur

Kommunikation på bristningsgränsen är rubriken på en avhandling om Paul Ricoeurs (1913-2005) filosofi och är skriven av Bengt Kristensson Uggla (BKU). Boken är utgiven 1994 på Brutus Östlings förlag Symposion samt författaren.
BKU undersöker kommunikationens villkor och möjligher och vad Ricoeur eventuellt kan ha att bidra med i det teologiska tänkandet.
Den finlandssvenske teologen Björn Vikström har också skirvit en avhandling om Paul Ricoeur; Verkligheten öppnar sig. Läsning och uppenbarelse i Paul Ricoeurs bibelhermeneutik, Åbo akademi 2000.

https://www.abo.fi/student/doktorsavhandlingartf

På adressen nedan finns i Finsk Tidskrift nr 8-9 år 2001 en artikel där Björn Vikström i kortform tar upp avhandlingens ämne.

http://web.abo.fi/org/finsk_tidskrift/pdf/FT_8-9_2001.pdf


I samband med min egen läsning av avhandlingen fomulerar jag små kom-ihåg-lappar, funderingar, associationer, tankeförlängningar och åsnebryggor.
Ricoeur försöker överbrygga och motverka ett dualistiskt förhållningssätt mellan ande och materia.
Kroppen är vår kontakt med världen.
Kommunikation.
Subjektets förhållande till objektet.
Inifrånperspektiv respektive utifrånperspektiv.
Min egen reflektion: Jag är i ett hus och ser ut på världen respektive jag är ute och ser ett hus.
Begreppens värld.
I en annan bok Slaget om verkligheten, Filosofi, Omvärldsanalys, Tolkning, Symposion 2002, med Bengt Kristensson Uggla som författare , inleds den filosofiska diskussionen med hjälp av några kartblad. På den s.k. TO-kartan, före 1500 och upptäcktsresandets tid, är världen 3-delad. Det är en andlig karta. För resor användes andra kartor. Där finns Europa, Asien och Afrika skilda åt av Nilen, Don och Medelhavet, och denna värld omges av ett oändligt kosmos. Kartan är, enligt BKU, en konkretisering av en medeltida världsbild, den handlar om livets mening. Asien ligger i kartans övre del som är östorienterad. I mitten ligger Jerusalem som är en helig stad för judar, muslimer och kristna. Den tredelade världen passar också väl in på den bibliska berättelsen om att mänskligheten härstammar från Noas tre söner; Sem, Ham och Jafet.
"Varje karta är, liksom varje annan avbildning av verkligheten, en produkt av mänskligt handlande och formad av sina konkreta historiska förutsättningar. Därmed är den också alltid inskriven i maktrelationer. Det går aldrig att åtskilja kartans makt från maktens karta. Kartans tillkomst är präglad av dess historiska bakgrund och som tidsdokument är den ett uttryck för en alldeles speciell blick på världen, samtidigt som den öppnar en möjlig värld för den som håller kartan i handen", skriver BKU.
Människans mänsklighet är ej grundat i något slags förhöjt medvetande (Sartre) utan den mänskliga existensen är grundad i gåvan. Människan är både mottagare och handlande. Människan har mänsklig frihet och ej gudomlig frihet. Att vilja är inte att skapa.

Rädda kaos

Ge inte upp när kaos drabbar. Rädda istället kaos. I det sociala livet är kaos är normalt. För att klara av kaos väljer vi normalt ut en bit av kaos och lever där eller också väljer vi ut ett tema i kaos och försöker leva där.

Alla våra sätt att leva kan ses som olika hypotetiska träningsförsök att leva med kaos. Ett sådant sätt är att skaffa sig en s.k. avatar. På radions SR 1 sades att om man vill ha/(vill va?) en avatar så tar man sitt andra förnamn och sin mammas släktnamn som hon hade som flicka.
Ett par, som jag känner, har valt att umgås som 40- respektive 50-talare.

Själv känner jag stor sympati med 1910-talet. Frågan är bara vilken ort, vilket språk och vilken samhällsklass jag skulle välja?

Inom forskarvärlden och inom humaniora är det ju en verklighet sedan hur länge som helst. Inom litteraturen kan man när som helst samtala med vem som helst vad gäller geografi, språk, historia och tema. Nu kommer det sättet att samtala att bli mera aktuellt även i det socialt vardagliga livet. Kanske man förr i tiden redan tilll viss del levde så när man umgicks mer över generationsgränserna än vad man gör idag. Det handlar inte bara om skillnad i ålder utan också om olika kulturer där gammal kultur samtalar med ung kultur, det gamla med det nya osv.

Som individer kommer vi alltmer ha svårt att tåla andra individer som kräver samma utrymme som en själv. Om man istället medvetet skaffar sig en avatar, ett alterego, som man likt en buktalare håller fram när man umgås kan individen göra det lättare för sig att tåla sin omgivning.

Ångest

En kvinna kom emot mig. Det var sommar och hon hade ett ärmlöst linne på sig. Armarna var fyllda av tatueringar. För att inte avslöjas som fördomsfull och nyfiken tittare, såg jag henne i ögonen. Vi räckte varann handen och efter en stund sa hon: - Vacker scarfe du har.
Jamen, va skönt, tänkte jag, nu kan jag också kommentera hennes tatueringar. Och så utspann sig ett fint samtal utifrån de fromma kristna bilder hon i vuxen 50-årsålder låtit rista in på sin hud. Där fanns bilder av Jesus, ett kors, ett hjärta och en del annat som jag nu glömt bort vad det var för någonting.

En ung man visade upp sin senaste tatuering, en valkyria, som han låtit göra på armen. Idén till motivet hade han fått från ett nätspel. Jag sökte på wikipedia och läste in mig lite på valkyrior. Det slog mig att tatuerare måste vara en yrkesgrupp som är bra på symbolspråk.

En äldre man hade låtit tautera in ett par droppar under ögat på kinden. Varje droppe står för ett liv, vars död man orsakat, sade han.

Unga pojkar och flickor ristar med kniv eller rakblad in skåror och sår på sina armar och sin hud. Den smärta skärsåren åstadkommer lindrar ångest sägs det..

Jag låg i helgen på en s.k. "spikmatta" och kände först en obehaglig smärta som efter en stund övergick i ett lugnt och avslappnat välbehag.

Min undran: Finns det ett samband mellan dessa företeelser: att låta göra tatueringar på sin egen hud, att skära sig och att ligga på en spikmatta?

Ja, kanske t.o.m. att cykla Vätternrundan och att springa ett marathon ligger inom samma ångestkdämpande kategori som att skära sig. Åtminstone känner jag själv att jag blir mycket lugnare efter en sådan utmattningsövning som ju ett marathon är.

De tolv stegen

De tolv stegen (från Wikipedia)

Anonyma Alkoholister arbetar efter följande tolvpunktsprogram:

1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att våra liv hade blivit ohanterliga.
2. Vi kom till tro att en kraft, större än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade Honom.
4. Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan.
5. Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem.
6. Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
7. Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.
8. Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och var beredda att gottgöra dem alla.
9. Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utan att skada dem eller andra.
10. Vi fortsatte vår självrannsakan och erkände genast när vi hade fel.
11. Vi sökte genom bön och meditation fördjupa vår medvetna kontakt med Gud - sådan vi uppfattade Honom - varvid vi endast bad om insikt om Hans vilja med oss och styrka att utföra den.
12. När vi, som resultat av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Instruktionerna hur man gör dessa steg finns i boken Anonyma Alkoholister, även kallad "Stora Boken".

De tolv traditionerna

Anonyma Alkoholister upprätthåller följande tolv traditioner:

1. Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknande beror på sammanhållningen i AA.
2. För vår grupp finns bara en högsta auktoritet - en älskande Gud såsom Han kommer till uttryck i vårt gemensamma gruppsamvete. Våra ledare är blott betrodda tjänare, de styr oss inte.
3. Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka.
4. Varje grupp bör vara självstyrande utom i angelägenheter som berör andra grupper eller AA som helhet.
5. Varje grupp har endast ett huvudsyfte - att föra budskapet vidare till andra alkoholister som fortfarande lider.
6. En AA-grupp bör aldrig gå i borgen för, finansiera eller låna sitt namn till närbesläktade sammanslutningar eller utomstående företag, annars kommer problem med pengar, egendom och prestige att skilja oss från vårt ursprungliga syfte.
7. Varje AA-grupp bör vara helt självförsörjande och vägra ta emot ekonomiskt stöd utifrån.
8. AA bör alltid förbli icke professionellt men våra servicecentra kan anställa personal för speciella uppgifter.
9. AA som sådant bör aldrig organiseras men vi kan tillsätta styrelser och kommittéer för serviceverksamhet - direkt ansvariga inför dem de tjäna.
10. AA tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA:s namn aldrig dras in i offentliga tvister.
11. Vår kontakt med allmänheten är baserad på rörelsens egen kraft snarare än på direkt propaganda. Vi bör alltid iakttaga personlig anonymitet i förhållande till press, film och radio.
12. Anonymiteten är den andliga grundvalen för våra traditioner och påminner oss ständigt om att ställa princip framför person.

AA har ingen anknytning till någon religion

Många tror att AA är religiöst men AA har ingen anknytning till någon religion. AA måste fungera för den som har en religion, vilken den än är, liksom för den som inte har eller inte vill ha någon. Tack vare att AA inte är religiöst så fungerar AA i 180 länder.

AA:s program bygger dock på att medlemmen hittar en tro på en kraft större än denne själv, men AA har ingen uppfattning om hur den kraften ser ut. För många nykomlingar kan därför AA-gruppen fungera som en högre kraft i början.

Sinnesrobönen

Sinnesrobönen

Gud ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
ich förstånd att inse skillnaden.

Sinnesrobönen (längre variant)

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total

att den släcker min indignation

över det som är fel, vrångt och orätt.

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder

och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta

om möjligheten att nå en förändring

bara för att det som är fel är lag och normalt,

att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet

bara för att jag är i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid

hos en ensam.

Bön om förlåtelse (några texter hämtade från "söndagsmässan, Härlanda kyrka")

Gud, nu öppnar jag mig för dig.
Inför ditt ansikte lyfter jag fram
det som jag har stängt in.
Allt som blev halvt och ofärdigt
lämnar jag i dina goda händer.
Allt som blev misslyckat och undangömt
lämnar jag inför dina kärleksfulla ögon.
Allt som blev dunkelt och smärtsamt
lämnar i din trygga famn.
Ny öppnar jag mig för din förlåtelse
som gör det möjligt att leva.

Tackbön

Gud, vi tackar dig
för att du kommer till oss med upprättelse
och befrielse genom din Son, Jesus, ristus.

Brödsbrytelsen

Detta bröd bryts åt öster för alla som älskar Gud
- våra systrar och bröder som är hinduer och de människor som är buddister,
- för våra systrar och bröder som är muslimer och för det judiska folket.
Detta bröd bryts för att ära och väälsigna allla människor.
Vi ber att vi en dag skall bli ett.

Detta bröd bryts åt söder för jorden, vattnet, elden och luften som omger,
värmer och bär oss.
Vår girighet har förstört, plundrat och raqserat dessa element.
Detta bröd bryts för att ära och välsigna Moder jord.
Vi ber om fortsatta möjligheter för henne att ge liv och grönska.

Detta bröd bryts åt väster för de fattiga och hemlösa,
för alla dem som inte har något bröd.
Detta bröd bryts för att jorden en dag skall bli ett hem för hela
mänskligheten och ge rum åt oss alla.

Detta bröd bryts åt norr för det som är trasigt inom oss;
barnet inom oss som har sårats och kränkts.
Det som har gått sönder av ensamhet och misslyckande.
Vår hälsa som har förstörts av sjukdom och förlust.

Detta livets bröd bryts för att ära och välsigna,
för att värma och förena alla som har samlats här.
Vi ber att vi en dag kommer att känna helheten som finn i Kristus.

Detta bröd, som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp.
Så är vi, fastän många, en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd.

Tackbön

Tack för din närvaro i vår värld,
tack för att vi har fått ta emot dig i bröd och vin.
Fyll oss med den lovsång som bär oss
alla livets dagar. Amen

Köra-sakta-protest

På söndagseftermiddagen den 14.6 körde jag i Sverige bil söderifrån in mot Stockholm på E4/E20 och där var det ett par bilister som körde ovanligt sakta i mitten eller till vänster på den flerfiliga vägen och på så sätt korkades trafiken igen. Det verkade som om det var någon slags protestkörning.

Nu undrar jag om det finns nån förening eller nåt slags nätverk för denna typ av protest? Säga vad man vill men med små medel verkar man i alla fall åstadkomma stor effekt. Det kändes konkret på nåt sätt. Ett slags gatans parlament!

Perfekta ljudet

En kompis försökte med hjälp av elektronik, inspelad musik och lurar skapa det perfekta ljudet i sitt eget hem.

När jag såg och hörde det kände jag att något fattades. Frågan för mig löd: Vad är det perfekta ljudet?

Igår, när jag satt i bilen och lyssnade på radio hörde jag ett inslag som behandlade bl.a. "absolut gehör". Med i inslaget fanns gotlänningen Babben Larsson som tydligen har bra gehör (ty: gehören). Hon sa att hon inte kan ha lurar när hon lyssnar till musik. "Jag behöver den rumsliga upplevelsen", sa hon.

I helgen lyssnade jag tillsammans med Jimmi och Jenny på några raspiga stenkakor med Alice Babs, Benny Goodman m.fl. Där fanns den rumsliga upplevelsen med och blev för mig till det perfekta ljudet.

Det tycks mig som om det perfekta ljudet kan ha flera sidor: Bl.a. dels den rumsliga där ljud och rum bildar en enhet och dels det rena ljudet, som bara finns inne i huvudet, med eller utan yttre stimuli.

Jonas Gardell

Ett sjudagarslån fick mig att snabbläsa Jonas Gardells bok "Om Jesus". Boken var en fin restarter för det fromma tänkandet. Jonas är som bäst när han som predikant bryter igenom universitetsspråket och han gav mig en hel deel aha-upplevelser. Boken kom mig att mer intensivt reflektera över företeelser inom teologin och livet i största alllmänhet. Läste också idag en kritisk artikel av Xigol Bångh i Ad Lucem (1-2/09) om boken.

En för mig intressant iakttagelse som Bångh gjort är att Gardells fond är det svenska enhetssamhället, Billings folkkyrka och svensk väckelsefromhet.

Jag har via boken aktualiserat begrepp och namn som exegetik, systematik, dogmatik, hermeneutik, kritisk bibelsyn, liberalteologi, kärna, relevans, Jesu enkla lära, narrativ teologi, Henry Cöster, Wittgenstein, språkspel, familjelikhet, text som bild, Wien, 1870-1914, estetik, det sublima, patristik, sociologisk läsning, psykologisk läsning, existentiell bibelsyn, konservativ bibelsyn, fundamentalism, argumentativ teologi, evangelisk läsning, uppenbarelse, verbal- och realinspiration, eskatologi, information, predikan, folkkyrka, nationalstaten, lutherdom, humanism, Paul Ricoeur, gemenskap, Edmund Husserl, struktur, högkyrklighet, ekumenik, dialog, Karl Barth, kerygma och en hel del diakonal och praktisk teologi, läsprocess, (läsare - text - händelse), perspektiv, paradigm, Ernst Bloch, fenomenologi, Wilhelm Dilthey, Schleiermacher, Midrach, Frankfurtskolan, Dorothe Sölle, politisk teologi (förundras - släppa taget - göra motstånd), kristendomsfascism, queer, befrielseteologi, mamma och pappa.

Fjodor Dostojevskij

Har nu avslutat del I av F Dostojevskijs "Bröderna Karamasov"; en undersökning av den mänskliga och motsägelsefulla naturen på ont och gott. M Proust har hämtat en del inspiration härifrån.

Nu fortsätter jag med Jonas Gardells bok "Om Jesus". Jag är nu på sida 113 av totalt cirka 24o sidor. Det är en trevlig samling betraktelser med omväxlande undervisning, provokativa frågor, påståenden och så en del personliga utvikningar.

Men jag misstänker att Jonas mer står som ett samlingsnamn för en skola snarare än enbart en personlig betraktelse av honom själv; kanske lite som med evangelierna i bibeln. Det är inte ett personligt dokument utan snarare texter sammanställda av en skola/redaktion för ett särskilt syfte.

Som personligt skriven text är texten lite för ojämn eller också så är det snabbt hopsamlade och obearbetade redan färdiga textrader som införts mellan de egna reflektionerna. Nåväl, det hindrar ju inte att boken är läsvärd. Som han själv har sagt så är "jag bra på att kommunicera", eller om inte annat så fungerar namnet Jonas Gardell i sig kommunicerande.

Dårhus

Det är natt. Den stora kryssningsbåten håller på att långsamt lägga till vid kaj. Algot sitter utanför infodisken och väntar. Snart får han gå iland. I brist på annan sysselsättning stirrar Algot på folk runt omkring. En bit bort ser han en man som går längs en kladdig mässingsledstång. Med grumlig blick, svajiga ben men med stadig hand följer mannen ledstången. Vid dess slut är det liksom som om han försöker öppna en dörr. Han söker ett handtag och trycker till men ingenting händer för där finns ju inget handtag och ingen dörr. Där finns bara en ledstång. Efter några fumliga försök vänder han och med några snedsteg är han strax över på andra sidan av gången. Och där, mitt i väggen finns ett hål, som också råkar vara dörren in till en toalett där han mer eller mindre faller in i. Sedan ser Algot honom inte mer. Algot tänker: Var är jag? Ett dårhus? Men då finns det åtminstone två slags dårhus. I det ena dårhuset erbjuds normalitet. I det andra dårhuset erbjuds dårskap.