måndag 6 december 2010

Odyssevs

Den 20.11.2010 var jag i Khvn på den kungliga teatern och upplevde Wagneroperan "Tristan och Isolde". Kul upplevelse även om föreställningen nog kändes typ avdammad.

Under tågresan fick jag tillfälle att bekanta mig med Odyssevs (1922) av James Joyce (1882-1941), borde kanske läsas på engelska. I 18 kapitel, skrivarter och teman, får man under en dryg dag, den 16 juni 1904 ca kl 8-02 följa Leopold Bloom och hans vänner i Dublin. Boken gör en modern resa med Homeros´Odyssevs och texten

blir till en medvetandeström som blir till spännande

övningar i konsten att läsa, lyssna och förstå.

Den 16 juni är för Joyce-supportrar "the Bloomsday". Det är en dag då man äter njure.

Efter denna läsning känner jag att jag vuxit en smula.

På hemresan träffade jag bekanta i Lund , Hanna i Helgeandskyrkan, Johan, Mats o Agneta.

På samma r esa hälsade jag ä ven på pappa John på Elvagården i Vartofta där jag också träffade Inger, min skolkamrat Bernts mamma. Trots snöyra hann jag, tack vare en trevlig och energisk busschaufför, med bussen till tåget i Falköping.

Parsifal



Parsifal är dels en opera av R Wagner (1813-1883) och dels en av riddarna kring runda bordet vid den keltiske kung Arthurs hov på 500-t. Tristan var en annan av de 150 riddarna, vars uppgift var att söka lyckan och den heliga Graalen. Vid bordet var en av platserna reserverad för den heliga Graalen som skydddade mot ofärd. Graalen fanns i ett slott som ingen riktigt visste var det låg och som kunde göras osynligt och även förflyttas.
Operan "Parsifal" hade premiär i Bayreuth Festival 1882.
Parsifal var den riddare som först fann slottet. Inne i slottet satt Fiskarkungen (Amfortas) med sina svåra sår och han kunde bara räddas av medmänniskors medkänsla. Men Parsifal var så naiv och försagd att han inte ens frågade Fiskarkungen hur han hade det. När kalken bars in av en underskön jungfru i en procession frågade han inte någonting om meningen med detta. Kalken gav alla i salen föda men Parsifal reagerade inte heller på detta under. Han begick på så sätt tre svåra fel. På morgonen vaknade Parsifal och fann slottet helt öde.
Bordet fick Arthur av sin svärfar, som i sin tur fått den av Arthurs pappa, när Arthur gifte sig med sin svärfars dotter Guinevere. Arthurs son (även sonen Anir) var den onde Mordred som enligt vissa källor dödade sin far.