Odyssevs

Den 20.11.2010 var jag i Khvn på den kungliga teatern och upplevde Wagneroperan "Tristan och Isolde". Kul upplevelse även om föreställningen nog kändes typ avdammad.

Under tågresan fick jag tillfälle att bekanta mig med Odyssevs (1922) av James Joyce (1882-1941), borde kanske läsas på engelska. I 18 kapitel, skrivarter och teman, får man under en dryg dag, den 16 juni 1904 ca kl 8-02 följa Leopold Bloom och hans vänner i Dublin. Boken gör en modern resa med Homeros´Odyssevs och texten

blir till en medvetandeström som blir till spännande

övningar i konsten att läsa, lyssna och förstå.

Den 16 juni är för Joyce-supportrar "the Bloomsday". Det är en dag då man äter njure.

Efter denna läsning känner jag att jag vuxit en smula.

På hemresan träffade jag bekanta i Lund , Hanna i Helgeandskyrkan, Johan, Mats o Agneta.

På samma r esa hälsade jag ä ven på pappa John på Elvagården i Vartofta där jag också träffade Inger, min skolkamrat Bernts mamma. Trots snöyra hann jag, tack vare en trevlig och energisk busschaufför, med bussen till tåget i Falköping.

Parsifal

Parsifal är dels en opera av R Wagner (1813-1883) och dels en av riddarna kring runda bordet vid den keltiske kung Arthurs hov på 500-t. Tristan var en annan av de 150 riddarna, vars uppgift var att söka lyckan och den heliga Graalen. Vid bordet var en av platserna reserverad för den heliga Graalen som skydddade mot ofärd. Graalen fanns i ett slott som ingen riktigt visste var det låg och som kunde göras osynligt och även förflyttas.
Operan "Parsifal" hade premiär i Bayreuth Festival 1882.
Parsifal var den riddare som först fann slottet. Inne i slottet satt Fiskarkungen (Amfortas) med sina svåra sår och han kunde bara räddas av medmänniskors medkänsla. Men Parsifal var så naiv och försagd att han inte ens frågade Fiskarkungen hur han hade det. När kalken bars in av en underskön jungfru i en procession frågade han inte någonting om meningen med detta. Kalken gav alla i salen föda men Parsifal reagerade inte heller på detta under. Han begick på så sätt tre svåra fel. På morgonen vaknade Parsifal och fann slottet helt öde.
Bordet fick Arthur av sin svärfar, som i sin tur fått den av Arthurs pappa, när Arthur gifte sig med sin svärfars dotter Guinevere. Arthurs son (även sonen Anir) var den onde Mordred som enligt vissa källor dödade sin far.

Warner Sallman

Har idag besökt Bråttö på Föglö på Åland. Härifrån härstammar Warner Sallman (1892-1968). Han föddes i Chicago dit hans far Elias utvandrade från Föglö. Warner Sallman är känd för sin Kristusbild som han målade 1941.

Curzio Malaparte

Pyttipanna!

Har just avslutat läsningen av Thomas Wulffs bok En Hjälte för Vår Tid (Söderströms 2006). Tidsandan är sekelskiftet 1900 med storstrejk och händelserna kring Schaumans mord på ryske generalguvernören Bobrikov. Huvudpersonen, den unge Ivarlassy sänds av sin far från Baku i Azerbadjan till det ryska imperiets utpost i väster, Helsingfors, för studier.
Boken är lite ojämn men där finns ändå en hel del träffsäkra små berättelser som gör den läsvärd.

Fick nyligen i min hand Jörn Donners bok Ett liv (Schildts 2007) om skribenten och diktaren Elmer Diktonius (1896-1961). Diktonius presenteras som en lite udda, lågmäld och trist figur som dock hade en hel del att säga. Under flera somrar besökte han också Skag-Lumparland.

Arvid Jansson(1884-1976) hette en åländsk språklig och musikalisk autodidakt från Hammarland. Flitigt anlitad vid 60-årskalas, älghippor och andra tillställningar hördes han ständigt nynnande på lämpliga melodier till nya textrader. Mest lokalt känd är han för sin Eckerövalsen: "Eckerövalsen den klingar så skönt i stilla sommarnatten .... O, vad jag älskar dig". Böckerna med Arvid Jansson som jag har i min hand är: Den strävsammes vinning (Ålands tidnings-tryckeri 1972) , Visor och Visor del 2 (Liewendahls bokhandel och förlag).

Läs mer om Arvid Jansson här: http://www.eckero.aland.fi/kultur/skriv/aj.htm


Slutligen vill jag presentera italienaren Curzio Malapartes (1898-1957) bok Kaputt (Bonniers 2010). Författaren hette ursprungligen Kurt Erich Suckert och tog sig senare skrivarnamnet Malaparte eftersom Bonaparte ju redan var uppptaget. Boken skrevs ursprungligen 1944 med hjälp av de manuskript han under kriget hade undanstoppade lite varstans i Europa. Malaparte reste mycket, umgicks med eliten, sov i övergivna hus men framför allt var han en iakttagare. Han ställer frågor, kommenterar och skriver ner det han är med om. Ibland anklagas han för fascism och ibland råkar han i onåd hos samma fascism som förvisar honom till olika fängelsehålor för att i nästa stund befrias av någon omtänksam vän uppe i den fascistiska eliten. Med boken får läsaren följa med på en vandring runt omkring kriget i Europa. I boken skildras inga strider elller stora krigiska ögonblick. Boken handlar mer om vad som händer med människor i krig. Bilderna växlar mellan den yttre och den inre världen. Boken målar fram cynismen, karaktärerna och det bedrövliga i den mänskliga tillvaron.
I det stycke jag just läst försöker han och lyckas också delvis att få mig som läsare att känna doften av en likluktande död häst.

Hymn till Västergötland

Psalmförfattaren Paul Nilsson (f 1866 i Längjum och död 1951) har skrivit texten till Västgötasången "Jag hälsar dig västgötarike".Den finns i sångboken "Sjung svenska folk! Sångbok för skola och samhälle" och gavs ut första gången 1943 av Samfundet för unison sång i Stockholm. Paul Nilsson tjänstgjorde under 50 år som domkyrkoorganist i Skara.

Kyrkomusikern Ivar Widéen (f 1871 i Bellö och död 1951 i Lidköping). har förutom Västgötasången även tonsatt bl.a.bönen "Gud som haver" .

Kopiera, flytta och klicka på nedanstående länk. Du kommer då till Västergötlands hembygdsförbunds sida. Se till vänster. Under ljudfiler klickar du på Västgötasången. Lyssna och njut !

http://moller42.se/VhfHjo060514/ny_sida_1.htm

Räddaren i nöden och Hotell Savoy

Med hjälp av tidskriften Axess hittade jag böckerna "Räddaren i nöden", utg 1951, (ungdomsromanens stilbildare) av Jerome David Salinger (1919-2010) och "Hotell Savoy" och "Den falska vikten " av Joseph Roth (1894-1939). Salinger skildrar i sin bok huvudpersonen Holdens New York som en deprimerad och grå stad. Boken, kan man väl säga, har ett icke salongsfähigt språk.
I Roths författarskap skildras med sorg det gamla habsburgska imperiets förfall. Hans eget liv, som också är en resa i förfall, är en parallellhistoria till det förfall han skildrar i sina böcker.

Public service

Enhetssamhället håller på att fragmentariseras. Ändå är det viktigt för de publika serviceorganen att publiken, om än med viss variation, kan tilltalas som en enhet.
Namnsdagskalendern och tillika den kyrkoårsbundna kalendern är en av de rester som ännu finns kvar av det kitt som hållit ihop och fortfarande håller ihop befolkningen.
Namnsdagskalendern är inte längre den spegel där man speglar sig i helgonen och de goda förebilderna och idealen inom den egna trosgemenskapen. Speglingen i kalendernamnen blir alltmer en självbespegling utan annan referens än individen själv.
Även inom kristenheten finns en tendens att det sammanhållande kittet håller på att sekulariseras och att det i kulten är individen, bedjaren och gudstjänstdeltagaren, snarare än Gud, som beskrivs. Det finns en tendens att speglingen i korset sekulariseras på så sätt att det blir en platt spegling, en narcissosspegling. Frågorna blir frågor om utseende: "Hur ter jag mig?" och frågor om moral blir frågor om stil "hur beter jag mig?" Det blir, kan man säga, viktigare att te sig än att ty sig.

I tidskriften Språkbruk 1/2010 (www.focis.fi), läser jag 7.4.2010, finns en artikel om almanackans namninnehåll. Det är Marianne Blomqvist, professor em. och ansvarig för namnlängden i den finlandssvenska almanackan, som skriver om namnlängder och det framtida namnsdagsfirandet. Hon påpekar att namnsdagsfirandet är en kristen tradition och att det i Finland finns fyra namnlängder: en svensk, en finsk, en samisk och en grekisk-ortodox plus att en och annan kanske följer den ryska helgonkalendern. Judar och muslimer i Finland firar inte namnsdagar. Hon föreslår i artikeln att Alla hjärtans dag skulle kunna bli en dag då alla namnsdagslösa skulle kunna firas eller som hon skriver "Den som vill får fira".

Som kuriosa nämner hon en webbkalender i Sverige med över 260 000 namn vilken har 727 namn per dag. (svenskanamn.se)

I Finland, kan man läsa, bygger dagens namnlängd på Åbo stifts helgonkalender. Namnsdagskalendern revideras vart femte år. Från och med i år finns det i den finlandssvenska almanackan 660 namn att fira, 319 mansnamn och 341 kvinnonamn.