Odyssevs

Den 20.11.2010 var jag i Khvn på den kungliga teatern och upplevde Wagneroperan "Tristan och Isolde". Kul upplevelse även om föreställningen nog kändes typ avdammad.

Under tågresan fick jag tillfälle att bekanta mig med Odyssevs (1922) av James Joyce (1882-1941), borde kanske läsas på engelska. I 18 kapitel, skrivarter och teman, får man under en dryg dag, den 16 juni 1904 ca kl 8-02 följa Leopold Bloom och hans vänner i Dublin. Boken gör en modern resa med Homeros´Odyssevs och texten

blir till en medvetandeström som blir till spännande

övningar i konsten att läsa, lyssna och förstå.

Den 16 juni är för Joyce-supportrar "the Bloomsday". Det är en dag då man äter njure.

Efter denna läsning känner jag att jag vuxit en smula.

På hemresan träffade jag bekanta i Lund , Hanna i Helgeandskyrkan, Johan, Mats o Agneta.

På samma r esa hälsade jag ä ven på pappa John på Elvagården i Vartofta där jag också träffade Inger, min skolkamrat Bernts mamma. Trots snöyra hann jag, tack vare en trevlig och energisk busschaufför, med bussen till tåget i Falköping.

Parsifal

Parsifal är dels en opera av R Wagner (1813-1883) och dels en av riddarna kring runda bordet vid den keltiske kung Arthurs hov på 500-t. Tristan var en annan av de 150 riddarna, vars uppgift var att söka lyckan och den heliga Graalen. Vid bordet var en av platserna reserverad för den heliga Graalen som skydddade mot ofärd. Graalen fanns i ett slott som ingen riktigt visste var det låg och som kunde göras osynligt och även förflyttas.
Operan "Parsifal" hade premiär i Bayreuth Festival 1882.
Parsifal var den riddare som först fann slottet. Inne i slottet satt Fiskarkungen (Amfortas) med sina svåra sår och han kunde bara räddas av medmänniskors medkänsla. Men Parsifal var så naiv och försagd att han inte ens frågade Fiskarkungen hur han hade det. När kalken bars in av en underskön jungfru i en procession frågade han inte någonting om meningen med detta. Kalken gav alla i salen föda men Parsifal reagerade inte heller på detta under. Han begick på så sätt tre svåra fel. På morgonen vaknade Parsifal och fann slottet helt öde.
Bordet fick Arthur av sin svärfar, som i sin tur fått den av Arthurs pappa, när Arthur gifte sig med sin svärfars dotter Guinevere. Arthurs son (även sonen Anir) var den onde Mordred som enligt vissa källor dödade sin far.

Warner Sallman

Har idag besökt Bråttö på Föglö på Åland. Härifrån härstammar Warner Sallman (1892-1968). Han föddes i Chicago dit hans far Elias utvandrade från Föglö. Warner Sallman är känd för sin Kristusbild som han målade 1941.

Curzio Malaparte

Pyttipanna!

Har just avslutat läsningen av Thomas Wulffs bok En Hjälte för Vår Tid (Söderströms 2006). Tidsandan är sekelskiftet 1900 med storstrejk och händelserna kring Schaumans mord på ryske generalguvernören Bobrikov. Huvudpersonen, den unge Ivarlassy sänds av sin far från Baku i Azerbadjan till det ryska imperiets utpost i väster, Helsingfors, för studier.
Boken är lite ojämn men där finns ändå en hel del träffsäkra små berättelser som gör den läsvärd.

Fick nyligen i min hand Jörn Donners bok Ett liv (Schildts 2007) om skribenten och diktaren Elmer Diktonius (1896-1961). Diktonius presenteras som en lite udda, lågmäld och trist figur som dock hade en hel del att säga. Under flera somrar besökte han också Skag-Lumparland.

Arvid Jansson(1884-1976) hette en åländsk språklig och musikalisk autodidakt från Hammarland. Flitigt anlitad vid 60-årskalas, älghippor och andra tillställningar hördes han ständigt nynnande på lämpliga melodier till nya textrader. Mest lokalt känd är han för sin Eckerövalsen: "Eckerövalsen den klingar så skönt i stilla sommarnatten .... O, vad jag älskar dig". Böckerna med Arvid Jansson som jag har i min hand är: Den strävsammes vinning (Ålands tidnings-tryckeri 1972) , Visor och Visor del 2 (Liewendahls bokhandel och förlag).

Läs mer om Arvid Jansson här: http://www.eckero.aland.fi/kultur/skriv/aj.htm


Slutligen vill jag presentera italienaren Curzio Malapartes (1898-1957) bok Kaputt (Bonniers 2010). Författaren hette ursprungligen Kurt Erich Suckert och tog sig senare skrivarnamnet Malaparte eftersom Bonaparte ju redan var uppptaget. Boken skrevs ursprungligen 1944 med hjälp av de manuskript han under kriget hade undanstoppade lite varstans i Europa. Malaparte reste mycket, umgicks med eliten, sov i övergivna hus men framför allt var han en iakttagare. Han ställer frågor, kommenterar och skriver ner det han är med om. Ibland anklagas han för fascism och ibland råkar han i onåd hos samma fascism som förvisar honom till olika fängelsehålor för att i nästa stund befrias av någon omtänksam vän uppe i den fascistiska eliten. Med boken får läsaren följa med på en vandring runt omkring kriget i Europa. I boken skildras inga strider elller stora krigiska ögonblick. Boken handlar mer om vad som händer med människor i krig. Bilderna växlar mellan den yttre och den inre världen. Boken målar fram cynismen, karaktärerna och det bedrövliga i den mänskliga tillvaron.
I det stycke jag just läst försöker han och lyckas också delvis att få mig som läsare att känna doften av en likluktande död häst.

Hymn till Västergötland

Psalmförfattaren Paul Nilsson (f 1866 i Längjum och död 1951) har skrivit texten till Västgötasången "Jag hälsar dig västgötarike".Den finns i sångboken "Sjung svenska folk! Sångbok för skola och samhälle" och gavs ut första gången 1943 av Samfundet för unison sång i Stockholm. Paul Nilsson tjänstgjorde under 50 år som domkyrkoorganist i Skara.

Kyrkomusikern Ivar Widéen (f 1871 i Bellö och död 1951 i Lidköping). har förutom Västgötasången även tonsatt bl.a.bönen "Gud som haver" .

Kopiera, flytta och klicka på nedanstående länk. Du kommer då till Västergötlands hembygdsförbunds sida. Se till vänster. Under ljudfiler klickar du på Västgötasången. Lyssna och njut !

http://moller42.se/VhfHjo060514/ny_sida_1.htm

Räddaren i nöden och Hotell Savoy

Med hjälp av tidskriften Axess hittade jag böckerna "Räddaren i nöden", utg 1951, (ungdomsromanens stilbildare) av Jerome David Salinger (1919-2010) och "Hotell Savoy" och "Den falska vikten " av Joseph Roth (1894-1939). Salinger skildrar i sin bok huvudpersonen Holdens New York som en deprimerad och grå stad. Boken, kan man väl säga, har ett icke salongsfähigt språk.
I Roths författarskap skildras med sorg det gamla habsburgska imperiets förfall. Hans eget liv, som också är en resa i förfall, är en parallellhistoria till det förfall han skildrar i sina böcker.

Public service

Enhetssamhället håller på att fragmentariseras. Ändå är det viktigt för de publika serviceorganen att publiken, om än med viss variation, kan tilltalas som en enhet.
Namnsdagskalendern och tillika den kyrkoårsbundna kalendern är en av de rester som ännu finns kvar av det kitt som hållit ihop och fortfarande håller ihop befolkningen.
Namnsdagskalendern är inte längre den spegel där man speglar sig i helgonen och de goda förebilderna och idealen inom den egna trosgemenskapen. Speglingen i kalendernamnen blir alltmer en självbespegling utan annan referens än individen själv.
Även inom kristenheten finns en tendens att det sammanhållande kittet håller på att sekulariseras och att det i kulten är individen, bedjaren och gudstjänstdeltagaren, snarare än Gud, som beskrivs. Det finns en tendens att speglingen i korset sekulariseras på så sätt att det blir en platt spegling, en narcissosspegling. Frågorna blir frågor om utseende: "Hur ter jag mig?" och frågor om moral blir frågor om stil "hur beter jag mig?" Det blir, kan man säga, viktigare att te sig än att ty sig.

I tidskriften Språkbruk 1/2010 (www.focis.fi), läser jag 7.4.2010, finns en artikel om almanackans namninnehåll. Det är Marianne Blomqvist, professor em. och ansvarig för namnlängden i den finlandssvenska almanackan, som skriver om namnlängder och det framtida namnsdagsfirandet. Hon påpekar att namnsdagsfirandet är en kristen tradition och att det i Finland finns fyra namnlängder: en svensk, en finsk, en samisk och en grekisk-ortodox plus att en och annan kanske följer den ryska helgonkalendern. Judar och muslimer i Finland firar inte namnsdagar. Hon föreslår i artikeln att Alla hjärtans dag skulle kunna bli en dag då alla namnsdagslösa skulle kunna firas eller som hon skriver "Den som vill får fira".

Som kuriosa nämner hon en webbkalender i Sverige med över 260 000 namn vilken har 727 namn per dag. (svenskanamn.se)

I Finland, kan man läsa, bygger dagens namnlängd på Åbo stifts helgonkalender. Namnsdagskalendern revideras vart femte år. Från och med i år finns det i den finlandssvenska almanackan 660 namn att fira, 319 mansnamn och 341 kvinnonamn.

John Stainer

Körverket The Crucifixion framfördes ikväll (28.3.2010) i Jomala kyrka.
Det var en mäktig upplevelse att under Kaj-Gustav Sandholms ledning få lyssna till Oratoriekören, tenoren Christian Juslin, basen Gunnar Lundberg (Sthlm),Gösta Helander, Roger Syrén och Knut Grüssner då de framförde John Stainers (1840-1901) passionsdrama från 1887. Organist var Gunnar Julin.

Stainer var engelsk organist, kompositör och körledare och skapade den modell som ännu idag är kännetecknande för anglikansk kyrkomusik, läser jag på Wikipedia.

Librettot skrevs av Sparrow Simpson och översattes till svenska inför kvällens uppförande av Gunvor Javén.

Huruvida The Crucifixion är ett körverk eller ett oratorium är inte helt tydligt även om det nog lutar mer åt att vara ett körverk eftersom ett oratorium utöver kör, solister och orgel även inbegriper en orkester. I ett körverk, som The Crucifixion, finns även likheter med operan men i en opera, som kan liknas vid en musikalisk teater, finns en interaktion mellan sångarna (fanns till viss del i kvällens framförande) och i en opera finns också kostymer och dekor.

Ett requiem är en katolsk mässa med bön för de döda samt inbegriper även bön och hopp om den egna frälsningen.

Hur som helst, det var en fin upplevelse ikväll i Jomala kyrka och en varm inledning på stilla veckan.

Anna von Hausswolff

Måste bara lägga henne på minnet:
http://www.youtube.com/watch?v=O7_iZd2Jh4o

Och även Nina Simone:

http://www.youtube.com/watch?v=GUcXI2BIUOQ&feature=related

Polyfoni

I Ruben Östlunds film "Händelse vid bank", en film på 12 minuter, visas ett bankrån "så som det såg ut", gjord i en enda tagning utan klipp. Den beskrivs av regissören som en polyfoni där alla, var och en, har sin egen betydelse, är huvudperson i sitt eget liv. Ingen enskild roll i filmen har, mer än någon annan, huvudrollen. På filmduken finns förutom de två bankrånarna bl.a. en äldre man som tittar fram bakom en pelare, en nyfiken glassätande turist, de småspråkande flanörerna, securitasvakterna etc.

Läste ikväll den filosofiska betraktelsen "Öppningar och labyrinter" (Schildts, 2006) av Hannes Nykänen. Genom Nietzsche, Heidegger och Wittgenstein analyserar han både romantikens och romantikerns skönhetsuppfattning.
Först blev jag störd av att boken saknar subjekt och i viss mån även saknar avgränsat objekt (de e ju så här) och stördes av att användandet av starkt värdeladdade ord användes som något slags bevis. Efter ett givande samtal här hemma och via en recension i Ny Tid började jag dock ta till mig och kunde även förmå mig att uppskatta Nykänen, framförallt hans formspråk.
Just avsaknaden av tydlig idéram gör det möjligt att springa, lite som man själv vill, både in och ut i text och tankar till läsarens behag och glädje.

Mina reflektioner går vidare till kyrkan och Jesusgestalten. Vad var det som gjorde Jesus så kontroversiell. En tanke, som Nykänen uttrycker, är att Jesus inte gick i flock. Och vad kan menas med det?
En reflektion (min egen) är att Jesus uppfyllde alla kvaliteter för att erhålla den standardiserade judiska mannens högt åtrådda normen, nämligen att bilda familj. Jesusvar kanske kanske ful och väckte avsmak, men han kunde också ha varit både eftertraktad och vacker. Men, och det är ett stort men; Jesus avstod. Frivilligt avstod Jesus att sträva efter normaliteten och gick in i en frivillig asocialisation utan att för den skull uppfylla kriterierna för ett vanligt asocialt liv, såsom röveri, mord, skörlevnad, sjukdom, handikapp etc. Han levde endast undantagsvis i avskildhet. Jesus föredrog att leva tillsammans med andra. Han hade egentligen inte någon social ställning att försvara. Jesus rörde sig fritt både horisontellt och vertikalt i de sociala fälten.

Mina reflektioner går vidare i den polyfoniska tanken.
Ingen av oss är den bibliske Jesus. Men alla som läser om Jesus, läser eller hör något som Jesus sagt eller gjort, som själv uttrycker något om Jesus, han eller hon gör det med sig själv som huvudperson. Och det har människor alltid gjort, alldeles oavsett om man är nietzschean eller romantiker.

För att bättre förstå fascinationen för en idé, såsom t.ex. ortodoxin inom kyrka och kultur, kan det kanske, för visualitetens skull, fungera bra, såsom i det här fallet, att parallellt med den ortodoxa tanken, för sig själv, låta fascinationen för det ståtliga och praktfulla inom 1600-talets klassisism framträda.

Arkitektur och konst kan bidra med bilder som underättar visualiseringen av tanken.
I stadens myller av byggnader, och genom sina många stilbildningar, samtalar olika epoker mycket konkret med varandra.

En dröm: livet - ett polyfoniskt mästerverk.

Läs gärna:

http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-1285.html

Titta även på:

http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=180992http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=180992

Brödtåget

I boken "En såg sig om och vände" skildrar författaren Anna-Lisa Sahlström tre månader av socialistiskt styre i Finland 1918. Anskaffning av mat blir en viktig uppgift för det nya Finland.
Redan i november 1917 har matuppköp gjorts, men i den allmänna villervallan uteblir matleveranserna. I Sahlströms bok finns en intressant skildring av det s.k. brödtåget (sid. 90) till Ryssland.

Efter konsultationer med Lenin får man en uppgörelse till stånd med denne om att skicka ett tåg för spannmålsuppköp till Omsk i Tambowguvernementet borta i Sibirien. Ryssarna lovar sköta bränsleleveranser till tågtransporten medan Finland lämnas att sköta tåg, omlastningar o personal själva.

Till det nybyggda Tampelaloket kopplas 60 täckta vagnar (10 för många), en sovvagn, en passagerarvagn, en restaurangvagn och två öppna lastvagnar. 31 personer, reservdelar och 2 miljoner rubel finns ombord. Tre besättningar kör tåget dygnet runt. Jukka Rahja blir chef är för brödtåget som startar från Helsingfors den 19 februari 1918. Ahmala, Helle och Huttunen blir regeringens representanter ombord.

I Omsk får man besked om att ingen spannmål finns att köpa där men blir upplysta om att det nog borde finnas säd att köpa i Novoje Nikolajevsk i Mongoliet, 500 km längre österut. Resan går vidare och osannolikt nog finns det säd där borta i Mongoliet.

Telegram sänds och ytterligre två tåg skickas iväg.

Hemresan blir tung. Det överlastade tågsetet orkar inte uppför backarna. Besättningen sandar spåren och stiger av tåget för att skjuta på.

Kanske så här: http://www.youtube.com/watch?v=LwnmaB4OaIo

Det hjälper föga och 20 vagnar måste lämnas. På längfredagen 1918, drygt 40 dagar efter starten i Helsingfors, anländer brödtåget till Rihimäki i Finland.

Det andra brödtåget får sin last men blir plundrat och sönderskjutet på hemresan.

Det tredje brödtåget får också sin last av spannmål i Novoje Nikolajevsk i Mongoliet. Men under tiden det tredje brödtåget på sin resa hemåt i Ryssland har de vita segrat där hemma. Tågbesättningen arresteras som kontrarevolutionär. En del av besättningen arkebuseras omedelbart, andra hamnar i fångläger.

Några kommer långt senare hem till Finland. Det första brödtåget kom så småningom fram till till sin slutdestination i Helsingfors.

Boken är läsvärd.

Finska inbördeskriget

I boken "Den sista fursten" av Anna-Lisa Sahlberg får man (s 67-110) viktiga pusselbitar till upprinnelsen till finska inbördeskriget. Författaren , född 1942 och bosatt i Nykarleby i Finland, har skrivit en biografi om Edvard Gylling (1881-1938) och hans karriär som en av upprorsledarna för de röda i Finland fram mot en karrär som ansvarig för uppbyggnaden av rådsrepubliken i Karelen och slutligen dömd till döden under Stalins terror för "felaktig nationalitetspolitik" och avrättad 1938. I boken finns också en detaljerad redogörelse för den röda regeringens tillkomst, regerande och fall.

Som en större bakomliggande grund för Finlands självständighet finns Rysslands försvagade ställning efter rysk-japanska kriget 1905, 1:a världskriget, revolutionen (den borgerliga i feb/mars och den kommunistiska i okt/nov 1917).

I ett avgörande skede var tre av sex ledamöter plus ordföranden socialister i senaten och den s.k. maktlagen genomdrevs av lantdagen den 17 juli 1917.

När tsaren i feb/mars 1917 blev avsatt övertogs dennes befälsställning av Kerenskij, generalguvernör. Precis som tsaren utlyste denne nyval när besluten inte passade. Ett av dessa nyval till lantdagen inträffade med den borgerliga Kerenskij i ledningen, strax innan oktoberrevolutionen med Lenin och Trotskij i spetsen, i november 1917. Borgarna fick då majoritet i såväl lantdag som senat.

Finland uropade sig som självständig stat den 6.12.1917 vilket bekräftades av Ryssland den 4.1.1918. De sista åren före självständigheten kunde lantdagen inte besluta om några som helst väsentligheter. Lantdagen fungerade mer som en samtalsklubb. Om ett beslut misshagade tsaren upplöste denne helt enkelt lantdagen och utlyste nyval.

Förutom misstroende i största allmänhet mellan de "röda och de vita" är det två väsentliga formfrågor som skiljer de båda blocken åt: Borgarna ville ha monarki och lät senaten fatta beslut om att bilda frikårer som skulle vara underställda senaten.
Maktlagen som genomdrevs med socialistisk majoritet i lantdagen angav lantdagen som högsta beslutande organ samt att de kommunala valen slulle vara allmänna och demokratiska. Splittringen mellan socialister och borgerliga var därmed ett faktum.

Den 6.1.1918 förklarar sig Röda gardet i Helsingfors självständigt.

Den 7.1.1918 underställs borgarnas militära kommitté senaten.

I lantdagen den 25.1.1918 sade Edvard Gylling enligt den dagens sista protokollsanteckning:
Ni provocerar..... ni vill ha krig.

Den 29 januari samlas den röda regeringen i Helsingfors. De vita under Mannerheims ledning har sin bas i Vasa.
Den röda regeringen regeringens sista protokoll är från den 24.4.1918 i vilket framgår att Edvard Gylling utses till generalstabschef.

Efter tre månaders regerande, den 26 april 1918, erbjuds de röda vid Viborg kapitulation, något som de röda inte godtar och staden intas då av de vita. Många röda ministrar (totalt bestod den röda regeringen av 14 ministrar) flyr innan sammanbrottet medan Edvard Gylling stannar kvar och håller sig gömd i Viborg en tid för att ta sig till Sverige och där förena sig med sin familj för att senare ta sig till Ryssland. Avrättad 1938 och rehabiliterad 1955.

Boken bjuder på en stark läsupplevelse. Författaren har lyckats med konststycket att på ett fåtal sidor, på ett enkelt, levande och strukturerat sätt fånga och förmedla en både spännande och kaotisk tid i Finlands historia.

Läs även recension i Ny Tid:

http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-9057.html

Pär Thörn

Författaren Pär Thörn hörde jag prata i SR P1 Kulturradion Biblioteket idag. Intressant!
Han skriver experimentella texter. Hans senaste bok heter "Land skall med lag byggas". I associationer, observationer och dikter skapar författaren, enligt baksidestexten, "en träffsäker lek med fiktionens potential, populärkulturens klang och tillvarons absurditet" (det här begriper jag faktiskt inte riktigt men låter nog bra ändå). I boken hittar man bl.a. dikter på Syldaviska (Tintin-språket). Där finns futuristiska maträtter beskrivna och spionen Fritiof Enboms bekännelser.
Många av texterna utgör svar på frågan "Det villl säga? Lite som med lutherska katekesens "Vad är det?"
Malte Persson, Expressen, skriver "... han är en av de klart mest begåvade och inspirerande nya författarna som framträtt på senare år". Och jag håller med.

Vi d läsningen av Pär Thörn associerar jag till P-O Enqvist, som i sin bok "Ett annat liv" hänvisar till ett experiment han och två författarkolleger, Ekbom och Nylén, gjorde på 60-talet i boken "Bröderna Casey" (pseud. Husberg). Där klipps texter från olika källor samman till en sammanhållen roman. Betecknande är slutorden: Man frågar sig kanske i vad syfte vi utfört hela denna undersökning av ....... På detta kan jag ge ett allmänt svar och säga, att den som inte kan förstå orsaken till dessa undersökningar inte är kompetenta att ställa frågorna.


I boken "En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk" möter vi några amoraliska och lakoniska texter. Författaren prövar sig fram att via olika genrer, drömmar, verklighet, kön, ålder och social status och associationskedjor skapa både förvirring, ordning och logik. Flera av texterna är obearbetade och tillkomna under tidspress, max tio minuter per text.
I texten "I lägenheten" möter vi vaktmästaren Bengt som befinner sig i en lägenhet som han ska åtgärda något i. Bengt vill förstå personerna han har att göra med. Han börjar med att ta sig en titt i tvättkorgen, tömma den och börjar därefter rangordna innehållet, t-tröjor och annan smutstvätt, i sitt försök att förstå. Sedan tittar han in i kylskåpet. Han gör en bedömning av lägenhetsinnehavaren utifrån vad han hittar där och tillagar sedan en lunch av det som finns där. I en annan text låter han en pensionär, lika regelbundet och omsorgsfullt som vore han ute och rastade sin hund, gå runt och sabotera stadens offentliga toaletter.

Pär Thörns musik kan man hitta på CD:n Schöneberg/Stammheim/Gärdet/Rogsved. En av låtarna heter 3:11.
När jag sökte musiken på You tube hamnade jag i olika bibelställen, bl.a. Predikaren 3:11;
11. Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har också lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de inte förmår att till fullo, från början till slut, fatta det verk som Gud har gjort."

Fortsättningen är också vacker:

12. "Jag insåg att ingenting är bättre för dem, än att de är glada och gör sig goda dagar, så länge de lever.
13. Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva."

Men en enklare förklaring är nog att 3:11 hänför sig till styckets längd. Så småningom hittade jag fram till en sida där man för sju euro kunde beställa hem skivan. Och det gjorde jag.

webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2183453&BroadcastDate=&IsBlock=.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2187122&BroadcastDate=&IsBlock=

Lite Wikipediainfo:
http://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%A4r_Th%C3%B6rn

Diskret förlag:
http://www.diskretforlag.com/

Ålänningen Bo Söderlund tycker jag också kan nämnas i det här sammanhanget som en god kreatör. Se nedanstående länk:

http://www.alandstidningen.ax/article.con?id=21455&iPage=1

Släktkrönikan Huset Buddenbrook är Thomas Manns debutroman som han skrev vid dryga 20 års ålder och gavs ut 1901. 1955 fick Thomas Mann nobelpriset.

handklavér

I helgen var jag till Stockholm och hämtade de två handklavér som jag inhandlat på Auktionskompaniets nätauktion.

Böcker

Jag har ett par överlopps Moreno-böcker

1. Who Shall Survive? Foundations of Sociometry, Group Psychotherapy and Sociodrama, stud ed 1953, utg 1993. J. L. Moreno. Hårda pärmar. (30 euro/300 SEK).
2. Psychodrama & Group Psychotherapy, first volume, 1994. J.L. Moreno. Mjuka pärmar. (30 euro/300 SEK).

Intresserad? Tag kontakt! ingemar.johansson@aland.net

WeimarTyskland

WeimarTyskland av Eric D Weitz.
Medan Versaillefreden handlar om fredsavtalet mellan Tyskland och de länder man varit i krig med så är Weimarrepubliken (1918-1933) en intern tysk angelägenhet och handlar om den demokrati man kom överens om att skulle styra Tyskland efter kriget. Författaren skriver att högern under hela 20-talet hade bäddat för nazisternas och Adolf Hitlers maktövertagande (Hindenburg utnämnde Hitler till rikskansler 30.1.1933) och att den retorik som nazisterna använde redan tidigare hade etablerats av högerkrafter inom såväl industri, politik, universitet som kyrka och självklart förstås inom militären. Högern återkom ständigt och jämnt till den ur tysk synvinkel orättfärdiga freden med dess enorma krigsskadestånd segrarmakterna avkrävde Tyskland. Nazisterna förstod också att ta tillvara de möjligheter som de nya medierna radion och ljudfilmen gav. Det dåliga fredsavtalet skylldes på socialister, judar och republiken.
Weimardecenniet var förutom dess krigströtthet, hyperinflation och depression en tid av kulturell och kreativ blomstring och de uppfinningar som gjorts före kriget började efter kriget att massproduceras. Massamhället, varuhuset, konsumenten och shopparen blev till.