John Stainer

Körverket The Crucifixion framfördes ikväll (28.3.2010) i Jomala kyrka.
Det var en mäktig upplevelse att under Kaj-Gustav Sandholms ledning få lyssna till Oratoriekören, tenoren Christian Juslin, basen Gunnar Lundberg (Sthlm),Gösta Helander, Roger Syrén och Knut Grüssner då de framförde John Stainers (1840-1901) passionsdrama från 1887. Organist var Gunnar Julin.

Stainer var engelsk organist, kompositör och körledare och skapade den modell som ännu idag är kännetecknande för anglikansk kyrkomusik, läser jag på Wikipedia.

Librettot skrevs av Sparrow Simpson och översattes till svenska inför kvällens uppförande av Gunvor Javén.

Huruvida The Crucifixion är ett körverk eller ett oratorium är inte helt tydligt även om det nog lutar mer åt att vara ett körverk eftersom ett oratorium utöver kör, solister och orgel även inbegriper en orkester. I ett körverk, som The Crucifixion, finns även likheter med operan men i en opera, som kan liknas vid en musikalisk teater, finns en interaktion mellan sångarna (fanns till viss del i kvällens framförande) och i en opera finns också kostymer och dekor.

Ett requiem är en katolsk mässa med bön för de döda samt inbegriper även bön och hopp om den egna frälsningen.

Hur som helst, det var en fin upplevelse ikväll i Jomala kyrka och en varm inledning på stilla veckan.

Anna von Hausswolff

Måste bara lägga henne på minnet:
http://www.youtube.com/watch?v=O7_iZd2Jh4o

Och även Nina Simone:

http://www.youtube.com/watch?v=GUcXI2BIUOQ&feature=related

Polyfoni

I Ruben Östlunds film "Händelse vid bank", en film på 12 minuter, visas ett bankrån "så som det såg ut", gjord i en enda tagning utan klipp. Den beskrivs av regissören som en polyfoni där alla, var och en, har sin egen betydelse, är huvudperson i sitt eget liv. Ingen enskild roll i filmen har, mer än någon annan, huvudrollen. På filmduken finns förutom de två bankrånarna bl.a. en äldre man som tittar fram bakom en pelare, en nyfiken glassätande turist, de småspråkande flanörerna, securitasvakterna etc.

Läste ikväll den filosofiska betraktelsen "Öppningar och labyrinter" (Schildts, 2006) av Hannes Nykänen. Genom Nietzsche, Heidegger och Wittgenstein analyserar han både romantikens och romantikerns skönhetsuppfattning.
Först blev jag störd av att boken saknar subjekt och i viss mån även saknar avgränsat objekt (de e ju så här) och stördes av att användandet av starkt värdeladdade ord användes som något slags bevis. Efter ett givande samtal här hemma och via en recension i Ny Tid började jag dock ta till mig och kunde även förmå mig att uppskatta Nykänen, framförallt hans formspråk.
Just avsaknaden av tydlig idéram gör det möjligt att springa, lite som man själv vill, både in och ut i text och tankar till läsarens behag och glädje.

Mina reflektioner går vidare till kyrkan och Jesusgestalten. Vad var det som gjorde Jesus så kontroversiell. En tanke, som Nykänen uttrycker, är att Jesus inte gick i flock. Och vad kan menas med det?
En reflektion (min egen) är att Jesus uppfyllde alla kvaliteter för att erhålla den standardiserade judiska mannens högt åtrådda normen, nämligen att bilda familj. Jesusvar kanske kanske ful och väckte avsmak, men han kunde också ha varit både eftertraktad och vacker. Men, och det är ett stort men; Jesus avstod. Frivilligt avstod Jesus att sträva efter normaliteten och gick in i en frivillig asocialisation utan att för den skull uppfylla kriterierna för ett vanligt asocialt liv, såsom röveri, mord, skörlevnad, sjukdom, handikapp etc. Han levde endast undantagsvis i avskildhet. Jesus föredrog att leva tillsammans med andra. Han hade egentligen inte någon social ställning att försvara. Jesus rörde sig fritt både horisontellt och vertikalt i de sociala fälten.

Mina reflektioner går vidare i den polyfoniska tanken.
Ingen av oss är den bibliske Jesus. Men alla som läser om Jesus, läser eller hör något som Jesus sagt eller gjort, som själv uttrycker något om Jesus, han eller hon gör det med sig själv som huvudperson. Och det har människor alltid gjort, alldeles oavsett om man är nietzschean eller romantiker.

För att bättre förstå fascinationen för en idé, såsom t.ex. ortodoxin inom kyrka och kultur, kan det kanske, för visualitetens skull, fungera bra, såsom i det här fallet, att parallellt med den ortodoxa tanken, för sig själv, låta fascinationen för det ståtliga och praktfulla inom 1600-talets klassisism framträda.

Arkitektur och konst kan bidra med bilder som underättar visualiseringen av tanken.
I stadens myller av byggnader, och genom sina många stilbildningar, samtalar olika epoker mycket konkret med varandra.

En dröm: livet - ett polyfoniskt mästerverk.

Läs gärna:

http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-1285.html

Titta även på:

http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=180992http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=180992

Brödtåget

I boken "En såg sig om och vände" skildrar författaren Anna-Lisa Sahlström tre månader av socialistiskt styre i Finland 1918. Anskaffning av mat blir en viktig uppgift för det nya Finland.
Redan i november 1917 har matuppköp gjorts, men i den allmänna villervallan uteblir matleveranserna. I Sahlströms bok finns en intressant skildring av det s.k. brödtåget (sid. 90) till Ryssland.

Efter konsultationer med Lenin får man en uppgörelse till stånd med denne om att skicka ett tåg för spannmålsuppköp till Omsk i Tambowguvernementet borta i Sibirien. Ryssarna lovar sköta bränsleleveranser till tågtransporten medan Finland lämnas att sköta tåg, omlastningar o personal själva.

Till det nybyggda Tampelaloket kopplas 60 täckta vagnar (10 för många), en sovvagn, en passagerarvagn, en restaurangvagn och två öppna lastvagnar. 31 personer, reservdelar och 2 miljoner rubel finns ombord. Tre besättningar kör tåget dygnet runt. Jukka Rahja blir chef är för brödtåget som startar från Helsingfors den 19 februari 1918. Ahmala, Helle och Huttunen blir regeringens representanter ombord.

I Omsk får man besked om att ingen spannmål finns att köpa där men blir upplysta om att det nog borde finnas säd att köpa i Novoje Nikolajevsk i Mongoliet, 500 km längre österut. Resan går vidare och osannolikt nog finns det säd där borta i Mongoliet.

Telegram sänds och ytterligre två tåg skickas iväg.

Hemresan blir tung. Det överlastade tågsetet orkar inte uppför backarna. Besättningen sandar spåren och stiger av tåget för att skjuta på.

Kanske så här: http://www.youtube.com/watch?v=LwnmaB4OaIo

Det hjälper föga och 20 vagnar måste lämnas. På längfredagen 1918, drygt 40 dagar efter starten i Helsingfors, anländer brödtåget till Rihimäki i Finland.

Det andra brödtåget får sin last men blir plundrat och sönderskjutet på hemresan.

Det tredje brödtåget får också sin last av spannmål i Novoje Nikolajevsk i Mongoliet. Men under tiden det tredje brödtåget på sin resa hemåt i Ryssland har de vita segrat där hemma. Tågbesättningen arresteras som kontrarevolutionär. En del av besättningen arkebuseras omedelbart, andra hamnar i fångläger.

Några kommer långt senare hem till Finland. Det första brödtåget kom så småningom fram till till sin slutdestination i Helsingfors.

Boken är läsvärd.

Finska inbördeskriget

I boken "Den sista fursten" av Anna-Lisa Sahlberg får man (s 67-110) viktiga pusselbitar till upprinnelsen till finska inbördeskriget. Författaren , född 1942 och bosatt i Nykarleby i Finland, har skrivit en biografi om Edvard Gylling (1881-1938) och hans karriär som en av upprorsledarna för de röda i Finland fram mot en karrär som ansvarig för uppbyggnaden av rådsrepubliken i Karelen och slutligen dömd till döden under Stalins terror för "felaktig nationalitetspolitik" och avrättad 1938. I boken finns också en detaljerad redogörelse för den röda regeringens tillkomst, regerande och fall.

Som en större bakomliggande grund för Finlands självständighet finns Rysslands försvagade ställning efter rysk-japanska kriget 1905, 1:a världskriget, revolutionen (den borgerliga i feb/mars och den kommunistiska i okt/nov 1917).

I ett avgörande skede var tre av sex ledamöter plus ordföranden socialister i senaten och den s.k. maktlagen genomdrevs av lantdagen den 17 juli 1917.

När tsaren i feb/mars 1917 blev avsatt övertogs dennes befälsställning av Kerenskij, generalguvernör. Precis som tsaren utlyste denne nyval när besluten inte passade. Ett av dessa nyval till lantdagen inträffade med den borgerliga Kerenskij i ledningen, strax innan oktoberrevolutionen med Lenin och Trotskij i spetsen, i november 1917. Borgarna fick då majoritet i såväl lantdag som senat.

Finland uropade sig som självständig stat den 6.12.1917 vilket bekräftades av Ryssland den 4.1.1918. De sista åren före självständigheten kunde lantdagen inte besluta om några som helst väsentligheter. Lantdagen fungerade mer som en samtalsklubb. Om ett beslut misshagade tsaren upplöste denne helt enkelt lantdagen och utlyste nyval.

Förutom misstroende i största allmänhet mellan de "röda och de vita" är det två väsentliga formfrågor som skiljer de båda blocken åt: Borgarna ville ha monarki och lät senaten fatta beslut om att bilda frikårer som skulle vara underställda senaten.
Maktlagen som genomdrevs med socialistisk majoritet i lantdagen angav lantdagen som högsta beslutande organ samt att de kommunala valen slulle vara allmänna och demokratiska. Splittringen mellan socialister och borgerliga var därmed ett faktum.

Den 6.1.1918 förklarar sig Röda gardet i Helsingfors självständigt.

Den 7.1.1918 underställs borgarnas militära kommitté senaten.

I lantdagen den 25.1.1918 sade Edvard Gylling enligt den dagens sista protokollsanteckning:
Ni provocerar..... ni vill ha krig.

Den 29 januari samlas den röda regeringen i Helsingfors. De vita under Mannerheims ledning har sin bas i Vasa.
Den röda regeringen regeringens sista protokoll är från den 24.4.1918 i vilket framgår att Edvard Gylling utses till generalstabschef.

Efter tre månaders regerande, den 26 april 1918, erbjuds de röda vid Viborg kapitulation, något som de röda inte godtar och staden intas då av de vita. Många röda ministrar (totalt bestod den röda regeringen av 14 ministrar) flyr innan sammanbrottet medan Edvard Gylling stannar kvar och håller sig gömd i Viborg en tid för att ta sig till Sverige och där förena sig med sin familj för att senare ta sig till Ryssland. Avrättad 1938 och rehabiliterad 1955.

Boken bjuder på en stark läsupplevelse. Författaren har lyckats med konststycket att på ett fåtal sidor, på ett enkelt, levande och strukturerat sätt fånga och förmedla en både spännande och kaotisk tid i Finlands historia.

Läs även recension i Ny Tid:

http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-9057.html