Polyfoni

I Ruben Östlunds film "Händelse vid bank", en film på 12 minuter, visas ett bankrån "så som det såg ut", gjord i en enda tagning utan klipp. Den beskrivs av regissören som en polyfoni där alla, var och en, har sin egen betydelse, är huvudperson i sitt eget liv. Ingen enskild roll i filmen har, mer än någon annan, huvudrollen. På filmduken finns förutom de två bankrånarna bl.a. en äldre man som tittar fram bakom en pelare, en nyfiken glassätande turist, de småspråkande flanörerna, securitasvakterna etc.

Läste ikväll den filosofiska betraktelsen "Öppningar och labyrinter" (Schildts, 2006) av Hannes Nykänen. Genom Nietzsche, Heidegger och Wittgenstein analyserar han både romantikens och romantikerns skönhetsuppfattning.
Först blev jag störd av att boken saknar subjekt och i viss mån även saknar avgränsat objekt (de e ju så här) och stördes av att användandet av starkt värdeladdade ord användes som något slags bevis. Efter ett givande samtal här hemma och via en recension i Ny Tid började jag dock ta till mig och kunde även förmå mig att uppskatta Nykänen, framförallt hans formspråk.
Just avsaknaden av tydlig idéram gör det möjligt att springa, lite som man själv vill, både in och ut i text och tankar till läsarens behag och glädje.

Mina reflektioner går vidare till kyrkan och Jesusgestalten. Vad var det som gjorde Jesus så kontroversiell. En tanke, som Nykänen uttrycker, är att Jesus inte gick i flock. Och vad kan menas med det?
En reflektion (min egen) är att Jesus uppfyllde alla kvaliteter för att erhålla den standardiserade judiska mannens högt åtrådda normen, nämligen att bilda familj. Jesusvar kanske kanske ful och väckte avsmak, men han kunde också ha varit både eftertraktad och vacker. Men, och det är ett stort men; Jesus avstod. Frivilligt avstod Jesus att sträva efter normaliteten och gick in i en frivillig asocialisation utan att för den skull uppfylla kriterierna för ett vanligt asocialt liv, såsom röveri, mord, skörlevnad, sjukdom, handikapp etc. Han levde endast undantagsvis i avskildhet. Jesus föredrog att leva tillsammans med andra. Han hade egentligen inte någon social ställning att försvara. Jesus rörde sig fritt både horisontellt och vertikalt i de sociala fälten.

Mina reflektioner går vidare i den polyfoniska tanken.
Ingen av oss är den bibliske Jesus. Men alla som läser om Jesus, läser eller hör något som Jesus sagt eller gjort, som själv uttrycker något om Jesus, han eller hon gör det med sig själv som huvudperson. Och det har människor alltid gjort, alldeles oavsett om man är nietzschean eller romantiker.

För att bättre förstå fascinationen för en idé, såsom t.ex. ortodoxin inom kyrka och kultur, kan det kanske, för visualitetens skull, fungera bra, såsom i det här fallet, att parallellt med den ortodoxa tanken, för sig själv, låta fascinationen för det ståtliga och praktfulla inom 1600-talets klassisism framträda.

Arkitektur och konst kan bidra med bilder som underättar visualiseringen av tanken.
I stadens myller av byggnader, och genom sina många stilbildningar, samtalar olika epoker mycket konkret med varandra.

En dröm: livet - ett polyfoniskt mästerverk.

Läs gärna:

http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-1285.html

Titta även på:

http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=180992http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=180992