Varför cyklar jag?

Cyklade triangeln Åbo-Tammerfors-Helsingfors- Åbo senaste helg. Finsk vägstandard är god om än lite tråkiga omgivningar. Cykelvägarna är fruktansvårt urdåliga. Skog skog och sly och åter sly och en och annan vacker liten sjö med näckrosor har jag sett. Jag har sett en död räv, en död grävling ,en död ekorre, en död skata och en hare plus några välkomnande bensinstationer och några trevliga trevliga kaféer.

Men om detta nu var hela min upplevelse, varför cyklar jag då ?
Jo, jag cyklar av det enkla skälet att jag blir glad av att cykla. Hela min kropp blir glad. I varenda muskel kännas glädjen.

Att anstränga musklerna är en upplevelse som sker ute i kroppen och som åstadkommer att benen trampar pedalen ytterligare ett halvvarv på nytt och på nytt och på nytt i såväl sol som blåst och regn. Det här fenomenet tror jag gäller många anadra muskesysselsättningar, t. ex. skogshuggning, gräsklippning, vävning, klädtvätt (handtvätt), golvskurning, köra en skottkärra, svampplockning, gym och andra idrotter etc, etc.