Dårhus

Det är natt. Den stora kryssningsbåten håller på att långsamt lägga till vid kaj. Algot sitter utanför infodisken och väntar. Snart får han gå iland. I brist på annan sysselsättning stirrar Algot på folk runt omkring. En bit bort ser han en man som går längs en kladdig mässingsledstång. Med grumlig blick, svajiga ben men med stadig hand följer mannen ledstången. Vid dess slut är det liksom som om han försöker öppna en dörr. Han söker ett handtag och trycker till men ingenting händer för där finns ju inget handtag och ingen dörr. Där finns bara en ledstång. Efter några fumliga försök vänder han och med några snedsteg är han strax över på andra sidan av gången. Och där, mitt i väggen finns ett hål, som också råkar vara dörren in till en toalett där han mer eller mindre faller in i. Sedan ser Algot honom inte mer. Algot tänker: Var är jag? Ett dårhus? Men då finns det åtminstone två slags dårhus. I det ena dårhuset erbjuds normalitet. I det andra dårhuset erbjuds dårskap.