Omsluten

Jesus gick upp på berget och kallade till sig sina lärjungar och gav dom i uppgift att predika och att driva ut demoner. En av lärjungarna var den som förrådde honom. (Markus kapitel 3)

När Jesus går upp på berget är det för att få vara på en trygg plats och få vara en stund med sig själv. För det blir ju faktiskt så att när Jesus vill få en stund med Gud så möter han sig själv eftersom han ju själv är Gud.

Hur ska jag förstå att det här handlar om mig?

För det första handlar det om min kristna tro. Min kristna tro är en kärleksförklaring från den Gud som älskar mig och som tror på mig. Min kristna tro handlar om att Gud omsluter mig och håller mig samman. Trosbekännelsen är en tro för mig som söker mening och tröst. I trosbekännelsen uttrycker jag min glädje över att få vara med om en spännande resa in i mig själv.
Teaterfarsen med sin olika dörrar, förvecklingar och upplösning blir en bra bild för den resan. Det är som Gud skulle messa Nyan och ropa: Du som gick där på en gata i Mariehamn, är du singel? Jag skulle vilja träffa dig!

I mitt dagliga liv dyker det ständigt upp en mängd bilder från mitt förflutna. Vissa bilder är bara dagsgamla som när jag igår med båt följde med en god vän ut till en holme här ute i Saltviksfjärden för att uppleva minnen från dagen innan han blev född. Jag satte mig på en sten bredvid min gode vän och kände in mig på hur det hade varit där för en sisådär 60 år sedan. Medan hans pappa simmade hem så rodde hans mamma båten hem och följande dag så föddes min gode vän.
En annan bild är från min egen barndom och dammbygget i vårbäcken och backsipporna i det torra gräset i backen en bit bort.
Vidare minns jag utsikten från vårt eget, Evas och mitt, bröllop. Inte minns jag vad prästen sade men däremot minns jag vindsurfarna ute på sjön i panoramafönstret bakom altaret.
Andra trygghetsbilder är för mig cykelturen, joggingrundan och gymmet.
Åter en annan bild är den där med barnen, bron, stupet och den beskyddande ängeln.
Alla dom här och många fler bilder blir till en helt fotoalbum som bläddrar sig självt och som ger mig en känsl av trygghet.
Andra kan ha andra trygghetsbílder. Det kan var bilder som handlar om att brodera, köra ved i sin skottkärra, plocka svamp, baka, städa, gå på jakt etc.

När Jesus predikar står det om honom: Omvänd er, Guds rike är nära! D.v.s. arbeta inte ihjäl dig! Vila lite. Det händer mycket under vilan. Ett arbete blir inte bättre av att man arbetar dag och natt utan vila. Tankarna utvecklas medan man sover och musklerna växer bättre om man vilar nån dag då och då. Återvänd ibland till någon av dina trygga och goda bilder. Där kan du få möta både dig själv och din kärlekstörstande Gud. På samma sätt gjorde Jesus.

På altaret i kyrkan har någon idag placerat fyra stora buketter med rosor. Rosen är en symbol för kärleken. Någon för mig okänd har velat utttrycka det som hela den kristna tron handlar om, en Gud som bara kan älska, så som Magdalena slösade med sin kärlek när hon oljade in Jesus fötter och sedan torkade hans tår med sitt hår.

Lärjungarna utlovades makt att driva ut demoner. Vad kan en demon vara för mig och oss? En bild för detta finns i serien Kalle och Hobbe. Kalle ligger i sängen och ska försöka sova tillsammans med tigern Hobbe. Kalle skrämmer upp sig själv med sin funderingar om dammråttorna som blir till ondskefulla varelser. På en av bilderna kommer mamma in och lugnar Kalle. Hon stoppar om honom, släcker ljuset och går ut igen. I den sista scenen ser man Kalle dyka under täcket och dammråttorna har på nytt blivit än ondskefullare.

Det finns i våra liv sådant som är skämmigt. Man blir så lätt förälskad i något men skäms lite för att visa upp det.
När man är ung händer det att man blir förälskade och visar upp det för hela världen. Man kramas och kelas. De som blivit lite äldre tycker förstås det ser lite barnsligt ut men vet samtidigt att så där brukar det vara så man låter det vara.

Längre fram i livet får man intressen som man inte så gärna talar om. Man är nästan lite som förälskad i sina intressen och för att inte skämma ut sig berättar man inte om det för det känns liksom lite skämmigt.

Demonerna eller dammråttorna under sängen skulle kunna vara sådant som vi tycker är skämmigt, sådant som är vi själva men som vi själva är lite rädda för och inte vill att andra ska veta om. Utdrivningen handlar om att bejaka hela människan just som en hel människa och att man kan ta med sig hela sin person med både kropp och själ till sin trygga plats och där möta både sig själv och sin Gud och där få uppleva kärleken.

Kärlek handlar om lust och lusten kommer i själva levandet och inte i teorin. En bild för detta hittar jag i mitt eget cyklande. Själva resans upplevelser kan vara nog så händelselösa och trista. Man ser inte så mycket mer än styret och de närmaste gruskornen några meter framöver. Men lusten kommer någon annanstans ifrån. Mitt i arbetet och trampandet kommer endorfinerna och lyckan så sakteliga och gör mig sprudlande lycklig. Där finns en lycka i själva görandet. Mitt i tramptagens monotoni finns en obeskrivlig lycka.

Så kan det också vara med tron och förhållandet till Jesus. I bönens knäppta händer kan en glädje vi inte visste var möjlig komma till oss, vi vet inte hur. Men glädje blir det! När Jesus predikar så är det sitt eget liv och sin egen kropp han predikar. Mitt i själva levandet finns Guds rike. Du är precis som i kyrkorummet omsluten och sammanhållen för att Gud vill ha dig nära sig.